19 november

| Interntidning för Sveriges Television

  • Meny
Gunilla Ohls, Yles strategi- och utvecklingsdirektör.

Gunilla Ohls, Yles strategi- och utvecklingsdirektör. (foto: Mats Carlsson-Lénart)

Publicerad 24 oktober 2017 07:00 - Uppdaterad 26 oktober 2017 00:30

Yles strategichef: "Det är inte så illa i Finland"

Trots oförändrade anslag i fem år så tycker Gunilla Ohls att skatten som 2013 ersatte den finländska TV-avgiften haft en del fördelar. Bland annat bättre kontakt med publiken.

Under ett besök vid Yles huvudanläggning i Böle strax norr om Helsingfors centrum möts man av byggställningar, presenningar och arbetsmaskiner.

Finlands allmänna TV- och radiobolag ska slimmas, moderniseras och effektiviseras. Yles karakteristiska huvudkontor, ”Stora smedjan” från 1993 har sålts och ska i stället bli huvudkontor för VR, de finländska statsjärnvägarna. 

Yle lämnar också flera andra byggnader på området och tränger ihop sig på en mer komprimerad yta. Yle har också personalmässigt blivit betydligt mindre – när Stora smedjan invigdes för 24 år sen hade bolaget cirka 5 000 anställda, idag är man nere strax under 3 000.

Yle - Stora smedjan

Yles "Stora smedjan", som man nu lämnar för mindre lokaler. (foto: Markus Koljonen)

Glädje 2013

Innanför en provisorisk entré och reception träffar Vipåtv Gunilla Ohls, strategi- och utvecklingsdirektör. Vi ska prata om hur det gått för Yle sedan mottagaravgiften för snart fyra år sedan ersattes av en obligatorisk individuell avgift, den som kommit att kallas Yleskatten. 

Jag påminner Ohls om när jag senast intervjuade henne, 2013. Då hade den finländska riksdagen just enats om den nya finansieringsmodellen och inom Yle rådde närmast glädjerus.

– Detta ger oss både ekonomisk stabilitet och tryggar vårt oberoende. Lösningen är så bra att andra länder redan börjat studera hur vi gjort, sa Gunilla Ohls då.

Förslaget som klubbades garanterade Yle 500 miljoner Euro per år, en summa som skulle indexjusteras årligen. 

Smolk i bägaren

Men riktigt så bra skulle det inte bli.

Det blev uppräkning ett år men när en kraftig lågkonjunktur drabbade Finland 2014 beslutade politikerna att Yle inte skulle få någon ökad tilldelning. Ett beslut som, på grund av en fortsatt svag ekonomisk utveckling i Finland, sedan upprepats och som det ser ut idag är det först 2019 som det blir en uppräkning av Yles årliga anslag.

– Riksdagen har varit enig om detta, påpekar Gunilla Ohls.

Inte helt rättvis bild

I den svenska debatten kring Public service och under utredningen av en ny finansieringsmodell har Finland ofta nämnts som ett exempel på hur illa det kan gå om man lämnar ett licenssystem och ersätter det med en skatt. Man har pekat på att landets politiker lagt sig i och försämrat för Yle.

– Jag tycker delvis att farhågorna är lite överdrivna och att man måste förstå bakgrunden och förutsättningarna för oss i Finland. Det är förstås inte bra att vi har oförändrad budget under en följd av år men det hade antagligen inte varit bättre om vi behållit licenssystemet. 

Gunilla Ohls

Gunilla Ohls (foto: Mats Carlsson-Lénart)

Mindre men ingen kris

Att Finland redan 2013 ersatte den gamla TV-avgiften med en obligatorisk avgift berodde på att antalet avgiftsbetalare minskade ganska dramatiskt efter digitaliseringen av finländska marknätet 2007. För 5-10 år sen var Yle till följd av detta pressat av hårda sparkrav. Därför upplevdes införandet av ett nytt system som en befrielse inom Yle.

– När Yleskatten infördes förbättrades i ett slag vår ekonomi högst betydligt, efter några tuffa år. Och det har bidragit till att vi ändå just nu klarar fem år utan uppräkning ganska hyfsat, säger Gunilla Ohls.

Jag invänder att Yles kostym trots allt minskat betydligt på senare år, personalen har skurits ner, fastigheter avyttrats och så vidare.

– Ja, det stämmer men det beror inte främst på utebliven uppräkning utan på att riksdagen ålagt oss att lägga ut mer verksamhet, t ex dramaproduktion, på privata företag. Att vi bygger om och minskar yta beror på att vi vill lösgöra pengar från väggar till innehåll.

Lag i stället för tillstånd

”Riksdagen ålagt” – hur fungerar det egentligen i Finland med public service, frågar jag

– Till skillnad från hur ni har det i Sverige så finns inte systemet med sändningstillstånd. Det vi har är rundradiolagen från 1993 där det mest grundläggande om vad och hur vi ska göra står. 

– Det som dock händer ibland är att det tillsätts arbetsgrupper i riksdagen som ger oss mer detaljerade direktiv, till exempel det här med fler produktionsutläggningar, förklarar Gunilla Ohls, som för övrigt tidigare arbetat inom svensk public service, både SVT och SR i många år.

Sändningslampa

Tradition av bred enighet

Strategidirektören understryker att den finländska styrmodellen för public service (som i Finlands fall är Yle) bygger på enighet mellan alla riksdagspartier, såväl när en ny rundradiolag ska antas som i de parlamentariska arbetsgrupper som ibland tillsätts och förtydligar vad och hur Yle ska göra.

– Men sammantaget tycker jag inte vi är lika detaljreglerade som exempelvis de svenska PS-företagen. När det gäller pengarna, så var det lågkonjunkturen i Finland som ledde till att indexförhöjningen uteblev, det skedde enligt min mening inte i första hand p.g.a. att politikerna ville åt Yle. 

Publiken närmare nu

Så Gunilla Ohls verkar inte särskilt uppgiven eller besviken över att Yleskatten inte blivit så gynnsam som det såg ut 2012. (Yle har enligt egen uppskattning gått miste om cirka 25 miljoner Euro).

– Vi ser nu fram mot 2019. I samband med att riksdagen i somras beslöt att höja den undre gränsen för dem som betalar Yle-skatten så beslutades också att återinföra indexförhöjningen från år 2019. 

Ohls hävdar också på att övergången från TV-avgift till Yleskatt också haft positiva effekter som varit överraskande.

– Vi har kommit vår publik närmare! Faktiskt så upplever finländarna nu mer än tidigare att de äger Yle. Dialogen har ökat och folk tycker till mer. Det är övervägande positivt!

Var inte naiv!

Till sist då, vad tycker Yles strategidirektör om Sveriges parlamentariska public service-kommittés finansieringsförslag.

– Det är ju väldigt likt det vi har i Finland. Jag tror inte det finns någon finansieringsmodell som är helt optimal. Men det är viktigt att, oavsett vilket system man lever i, inte vara naiv utan hela tiden bevaka och ta upp sådant som kan påverka våra företags oberoende och finansiella trygghet, avslutar Gunilla Ohls.

247.e602927b0367954b71afe602927b0367

8 gillar detta

Prenumerera


Prenumerera på Vipåtv:s nyhetsbrev här:
Namn
E-postadress

Vipåtv

SVT:s interna nyhetstidning sedan 1991.

Webbadress: vipatv.svt.se

Twitter: @svt_vipatv

Adress: Vipåtv, SVT, KH-BVP

105 10 Stockholm

Kontakt

Redaktör: Charlotta Lambertz

E-post: vipatv@svt.se

Ansvarig utgivare: Sabina Rasiwala, kommunikationsdirektör