Ikväll kan dokumentären vinna en Emmy

Filmen Frihet bakom galler, om ett kvinnofängelse i Afghanistan, är nominerad till en internationell Emmy för Bästa dokumentär.

Vipåtv fick en pratstund med filmens producent och medregissör Maryam Ebrahimi, som är i New York för att ta emot en eventuell Emmy-statyett på galan som äger rum måndag kväll amerikansk tid.

Det är dagen före prisutdelningen och Maryam Ebrahimi är inte så hoppfull om att vinna en Emmy.

- Jag tror den brittiska filmen om inbördeskriget i Sri Lanka kommer vinna, säger Maryam. Den verkar otroligt stark, jag kan inte ens se hela trailern för den innehåller så hemska bilder.

Riskfyllt projekt

Maryam Ebrahimis och Nima Sarvestanis film Frihet bakom galler var ett riskfyllt projekt på många sätt, inte minst när det gällde den personliga säkerheten. Takhar-fängelset ligger i norra Afghanistan och för att komma dit måste filmteamet köra nio timmar från Kabul, bland annat genom en by som kontrollerades av talibaner.

- Det var farligt och några gånger trodde jag faktiskt att jag skulle dö, berättar Maryam Ebrahimi. En gång när jag var i fängelset försökte talibaner frita några manliga fångar som satt i avdelningen intill. Jag hörde skottlossning på natten men de lyckades tydligen inte få ut någon fånge.

Då var jag riktigt rädd

- En annan gång satt vi fast i 15 timmar med bilen i en igensnöad tunnel, tills syret började ta slut. Då grät jag och var riktigt, riktigt rädd, säger Maryam.

Trots att fängelset var kallt, trångt och smutsigt så ville vissa av fångarna inte bli frisläppta (därav filmens titel). Därinne riskerade de i alla fall inte att bli misshandlade, eller till och med dödade, av sina män eller släktingar.

80-90% av de kvinnliga fångarna i Takhar-fängelset satt inne för så kallade moralbrott, vilket oftast innebar att de flytt från sina hem och sina män. Målet med filmen är enligt Maryam inte bara att visa upp kvinnornas svåra verklighet, utan även att försöka få till en förändring av de ojämlika och ologiska lagarna i Afghanistan.

- En kvinna kan få upp till 15 års fängelse för att ha flytt sitt hem, medan en mördare kanske bara får 6 år. Det är ju helt galet och vi hoppas filmen ska kunna påverka politiker och opinionsbildare i Afghanistan så att lagarna ändras, säger Maryam Ebrahimi.

Har debatterats i parlamentet

- Filmen har faktiskt debatterats i parlamentet i Afghanistan och förhoppningsvis kan det leda till något slags förändring, hoppas Maryam.

En av kvinnorna i filmen, Sara, blir i slutet på filmen frisläppt och vi som tittare förstår att hennes liv är i fara efter frigivningen. Maryam och Nima kände ett stort ansvar för Sara och fortsatte hålla kontakten med henne även efter filmandet var över.

- En dokumentärfimare kan inte bara gå in och skildra något och sedan lämna de medverkande i sticket, säger Maryam Ebrahimi. Man har också ett personligt ansvar, särskilt om de medverkande svävar i fara.

Efter många turer lyckades Maryam och Nima få Sara till Sverige, lagom till biopremiären av filmen.

- Det var en fantastisk känsla när Sara kunde kliva upp på scenen efter visningen, ler Maryam. Många satt och snyftade i salongen mot slutet av filmen och de blev så glada och överraskade när de med egna ögon kunde se att Sara fortfarande var i livet.

Bygga upp ett nytt liv i Sverige

Sara bodde hemma hos Nima och Maryam i ett år men nu bor hon i en egen lägenhet i Stockholmsförorten Rågsved. Hon lär sig svenska och försöker bygga upp ett nytt liv i Sverige.

- Jag jobbar just nu på en uppföljande film om Sara för att berätta om vad som hände sedan, säger Maryam. Saras nya liv i Sverige är verkligen inte bara en dans på rosor, men hon njuter ändå av en frihet hon inte kunde föreställa sig i Afghanistan.

- Du skulle se Sara idag, hon är en jättetuff tjej som går runt i tajta jeans och skinnstövlar, skrattar Maryam.

Större förståelse

Utöver att påverka situationen för kvinnor i Afghanistan så vill Maryam också att filmen ska ge svenskar får en större förståelse för flyktingar som kommer hit.

- Jag tror det finns en stor rädsla hos många svenskar för de nya personer som kommer till Sverige, en rädsla för det okända, säger Maryam. Men genom att visa deras bakgrund och vilka de är som personer, så kan alla se att de i grund och botten är precis som vi.

- Och om man är utsatt för det som kvinnorna i filmen får genomlida, vem skulle inte vilja fly sitt land då?, avslutar Maryam Ebrahimi.