23 september

| Interntidning för Sveriges Television

  • Meny
Erika Bjerström
Sista ordet
Erika Bjerström, USA-korrespondent

Publicerad 18 juni 2015 07:00 - Uppdaterad 16 juli 2015 12:04

Riskerar tappa vår själ i klick-jakten

Sen 2002 har jag varit utrikeskorrespondent för SVT - i Europa, sen Afrika och nu i USA. Det är ett fantastiskt roligt jobb, ett privilegium och jag gillar att jobba hårt.

Idag ser min arbetsbeskrivning väldigt annorlunda ut än för 13 år sen - varje broadcastinslag (som det heter numera, förr kallades det TV-reportage) jag gör ska ackompanjeras av en omfattande publicering i sociala medier - Instagram, Twitter, två olika Fb-konton och webben.

Redan under reportageresans gång ska jag dokumentera och väcka intresse genom flitiga Facebookuppdateringar på Korrespondenternas FB-sida. Gärna känslor!

När jag i våras erkände att jag gråtit ut efter en jobbig intervju om abortmotstånd i Texas fick jag över 1000 gilla och hundratals empatiska kommentarer. Det kändes märkligt, jag blev inte journalist för att exponera mitt känsloliv.

Ofta i känsliga lägen

De bästa stillbilderna som jag förhoppningsvis har sinnesnärvaro att ta när vi spelar in våra reportage (ofta i känsliga lägen som när vi t ex spelade in reportage om radikalisering av somalier i Minneapolis) ska jag publicera på Instagram.

Jag är ålagd att tweeta om nyheter. Till varje reportage som sänds i Aktuellt eller Rapport ska jag skriva en artikel för webben. Som f d DN-journalist tar jag det på högsta allvar - det skrivna ordet är ju för evigt.

Vi riskerar att gå vilse

Jag är självklar anhängare av sociala medier - SVT Nyheters webbredaktion gör ett jobb i världsklass. Vår app är lysande bra. Facebook oundgängligt redskap i mitt arbete . Aftonbladet betraktar idag oss som sin främsta konkurrent.

Vi hävdar oss väl i det nya medielandskapet, om vi inte är med i "klick"- och ”gilla” jakten kan vi snabbt betraktas som irrelevanta.

Ändå riskerar vi att gå vilse och tappa vår själ i jakten på klick. Jag undrar vad som går förlorat när medarbetare är ålagda att smeta ut varenda liten tänkt tanke på så många plattformar som möjligt?

Tydligare och vassare

Jag tror att vi behöver en tydligare och vassare publicistisk idé. När ska vi befinna oss på vilken plattform och varför?

Vad ska vi välja - och välja bort? Vad blir mervärdet för mediekonsumenterna?

Jag saknar en diskussion om vad som är vår mission och vår passion.

Vad är syftet med public service-journalistiken annat än att vi är för jämställdhet och mot rasism? Hur fördjupar vi det uppdraget? Hur ska vi fånga tittare under 60 år?

Inspirerats av amerikanska kollegor

Under året har jag inspirerats av hur våra amerikanska journalistkollegor jobbar.

De finns förstås på sociala medier men har andra sätt att bygga starka band till sina tittare/läsare. De tar reda på vad tittarna är passionerat intresserade av. Ohederliga kreditkortsföretag? Elbolag?

De gör tittarnas bekymmer till sina egna. Gör grävprojekt av det.

Intuition och magkänsla

Vi journalister litar benhårt på vår egen intuition och magkänsla när vi hittat det som är en ”story”. Men det räcker inte längre. SVT frågar flitigt vad tittarna anser om oss och vår journalistik.

Jag skulle önska att vi började ställa nya frågor till våra tittare: Vilka större problem och frågor i samhället skulle du vilja se belysta? Vad är viktigast för dig?

SVT:s satsningar på #dinröst och Livekollen är två utmärkta exempel, men bör också omfatta vår utrikesjournalistik.

Det är bara början på den tittardrivna journalistik som jag tror är framtiden.

Vi journalister litar benhårt på vår egen intuition och magkänsla när vi hittat det som är en ”story”. Men det räcker inte längre.

247.e602927b0367954b71afe602927b0367

58 gillar detta

Vipåtv

SVT:s interna nyhetstidning sedan 1991.

Webbadress: vipatv.svt.se

Twitter: @svt_vipatv

Adress: Vipåtv, SVT, KH-BVP

105 10 Stockholm

Kontakt

Redaktör: Charlotta Lambertz

E-post: vipatv@svt.se

Ansvarig utgivare: Sabina Rasiwala, kommunikationsdirektör