23 november

| Interntidning för Sveriges Television

  • Meny
Carla Mantilla
Stafetten
Carla Mantilla, Produktionskoordinator

Publicerad 4 juli 2014 07:00 - Uppdaterad 4 juli 2014 08:55

Kaos och kramar v/s ordning och reda

Allan Förberg och jag kommer att jobba tillsammans med Världens Barn i höst. Jag känner honom inte så väl ännu. Det lilla jag vet är att han är en gala-mästare och att han, av alla världens länder, varit just i mitt. I Ecuador.

Kan det vara därför han skickade stafettfrågan till mig: ”Hur skiljer det sig att jobba med TV i Ecuador och i Sverige”?

Sanningen är att TV-produktion i Ecuador i princip liknar den i Sverige. Slutprodukten är densamma. Men det som skiljer är genomförandet.

Kulturella faktorer och värderingar påverkar produktionsprocesser och skapar stora skillnader mellan att skapa TV i Ecuador och i Sverige.

Jag kommer nu berätta hur jag upplever dessa skillnader. Jag vill inte generalisera utan bara berätta utifrån mina egna erfarenheter.

Sista minutens adrenalin

Det är en del av min kultur att vänta med allt till sista minuten. Även när det gäller att skapa TV.

Allt kan göras ”imorgon”. Mañana. Det är som ett slags ”adrenalin”. Ett mycket populärt adrenalin i Ecuador.

Det är mycket vanligt att en TV-kanal beställer ett program till en tillsynes omöjlig deadline. Eller att en kommersiell kund vill ha sin reklamfilm till veckan därpå.

Produktionsbolag har inte råd att tacka nej och gör därför sitt yttersta för att få allt klart i tid. Detta gör att många oförutsedda situationer dyker upp och att mycket behöver lösas på plats. I panik.

ROK!

Mitt kära Sverige är däremot en förebild i organisationsförmåga. En förmåga att undvika kaos, konflikt eller oförutsedda situationer.

Under min första vecka på SVT lärde jag mig begrepp som: ”krisgrupp text”, ”back-up plan vid regn”, ”back-up plan vid el-behov”, ”skyddsrond”, ”PTG”, och bäst av allt ”Risk och Konsekvens”.

Latin power

Om man vet att massor med oförutsedda situationer kommer dyka upp, hur kan man då göra ett bra jobb? Hur får man allt på plats i tid till inspelning eller livesändning?

I Ecuador var jag tvungen att utveckla en speciell förmåga. Förmågan att övertala. Att övertala polisen om tillstånd, att övertala en tant om tillgång till hennes kök för en scen, att övertala fotografen, skådespelaren, hyrfirman, you name it. Ringa, tjata, övertyga och få det gjort. Snabbt. Det var receptet.

Skriftligt är giltigt

Det funkar inte riktigt så i Sverige. Mer än en gång har det hänt att jag ringer upp någon och pratar i 20 minuter om ett visst behov till produktionen. Människan i andra änden luren låter väldigt positiv. Nu är det klart, tänker jag.

Och när jag förväntansfull hoppas på ett avslut, säger människan: ”Det låter inte som om det skulle vara något problem så länge du skickar ett mejl med allt vi pratat om (i 20 minuter!!!), så återkommer jag!

Det måste vara skriftligt för att vara giltigt, det har jag lärt mig. Det skulle inte fungera i sistaminuten-produktioner.

Ett löfte är ett löfte

Jag måste erkänna att även om det dröjer att få ett ja, så vet man att när man väl får det kan man verkligen räkna med det. Då är det verkligen ett ja.

Det underlättar enormt att kunna jobba i en miljö där folk håller vad de lovar. Det är inte alltid så i Ecuador.

I Sverige har man respekt för ett löfte. Helst skriftliga sådana.

Amigos

Med det som bakgrund kanske ni tycker att det verkar vara en mardröm att jobba med TV i Ecuador. Så är inte fallet. Det finns även saker som gör att jobbet blir fullt av glädje.

Mest handlar det om människor, om teamet. Vi är vänner, vi kramas, vi skrattar, vi dricker öl. Vi håller ihop trots de där tillsynes omöjliga förutsättningarna.

Ibland saknar jag det i Sverige. Att komma nära en kollega. Även om jag här delar mycket under en inspelnings- eller sändningsdag kan det hända att man några veckor senare knappt hälsar när man möts i SVT:s korridorer.

Vad synd. Vi skulle kunna kramas, skratta och dricka öl.

Man vänjer sig

Jag har kommit fram till att jag har hittat den perfekta balansen i Sverige. En välorganiserad produktion, med deadlines som tillåter att man jobbar effektivt tillsammans med pålitliga människor, vars löften håller.

Och jag kommer inte sluta att krama mina kollegor.

Ni vänjer er till slut.


Stafetten skickar jag vidare till Hazem Shahin med frågan: ”Vilka hinder finns när man arbetar med media i Libanon?”

Hazem kommer från Libanon, har jobbat som producent på BBC och jobbar nu som reporter på Kobra.

Under min första vecka på SVT lärde jag mig begrepp som: ”krisgrupp text”, ”back-up plan vid regn”, ”back-up plan vid el-behov”, ”skyddsrond”, ”PTG”, och bäst av allt ”Risk och Konsekvens”.

247.e602927b0367954b71afe602927b0367

16 gillar detta

Vipåtv

SVT:s interna nyhetstidning sedan 1991.

Webbadress: vipatv.svt.se

Twitter: @svt_vipatv

Adress: Vipåtv, SVT, KH-BVP

105 10 Stockholm

Kontakt

Redaktör: Charlotta Lambertz

E-post: vipatv@svt.se

Ansvarig utgivare: Sabina Rasiwala, kommunikationsdirektör