22 november

| Interntidning för Sveriges Television

  • Meny
Annika Holmberg

Publicerad 8 mars 2017 17:21 - Uppdaterad 8 mars 2017 17:25

In memoriam: Annika Holmberg-McLachlan

Annika damp ner på dramaavdelningen i Göteborg 1989, färgstark, full av energi, generös och med en rikedom av minnen att värma våra hjärtan med. Nu har hon lämnat oss efter en tids sjukdom. Annika blev 69 år.

Annika ledde projekt som Familjen, De drabbade, Läckberg, Fallet, Svaleskär och avslutade med Hinsehäxan, vilken hon var väldigt glad och stolt över.

Filmbranschen

Innan hon kom tillbaka till Sverige hade hon och hennes Jim bott många år i Toronto där Annika jobbade med casting inom filmbranschen. Hon hade med sig en stor kunskap om film och hon älskade casting.

Annika var inte bara bra på att hitta talanger till olika roller, hon gav också många mindre erfarna men begåvade unga människor en chans att få arbete i de projekt hon ansvarade för och jag vet att de är väldigt tacksamma för detta.

Bruce och flamenco

Lika mycket som Annika hyste stor kärlek till Bruce Springsteen och flamenco, många minns henne komma stampande och klappande i korridorerna, lika mycket hatade hon Excel och möten. Hon ville ha papper och penna att arbeta med.

Budgeten hade hon i huvudet och pennan ofta instucken i den rufsiga men karakteristiska håruppsättningen. Hon hade också ett stort engagemang för samhällsfrågor och ett passionerat intresse för idrott.

Vår "drulleklubb"

Annika och jag jobbade ihop på många produktioner, hon som projektledare och jag som produktionsledare.

Vi hade vår egen lilla ”drulleklubb”, vi letade ständigt efter nycklar, mobiler, glasögon, vi snubblade, ramlade och spillde. Vi rispade bilar, körde iväg med bilar utan att dra ur kupévärmare och många andra tokiga saker.

Annika hade åsikter om allt, det tillsammans med rastlöshet och otålighet gjorde henne till en dålig lyssnare många gånger. Det ledde i sin tur till att mitt tålamod sattes på prov och till många av våra dispyter. När hon ångrat sig fick jag ofta en bok efter några dagar och detta tog jag som ett förlåt. Det blev några böcker genom åren.

Men där fanns ju också denna öppenhet, generositet och inte minst en underbar humor som vi kunde mötas och förenas i. Så många skratt jag minns och också de gånger som jag hade det jobbigt på jobbet och hon fanns där och stöttade mig.

Zitas soffa

Mitt i sorgen är jag nu tacksam över att du fick somna in på din älskade Zitas soffa i ditt älskade lilla hus. Jag ser hur du kommer gående utan din käpp i din senaste inköpta dyra kappa och nya skor.

Zita kommer viftande på svansen och är glad för att du kom så snart efter henne. Jim står och väntar, han är också så glad och undrar om du har med böckerna som han beställde innan han dog och vad han får för något gott att äta.

Till musiken av Bruce sitter ni nu tillsammans vid det lilla köksbordet, Zita ligger på golvet. Ni äter en av Jims älsklingsrätter och har öppnat en flaska champagne och till efterrätt den där goda ananaspajen.

Kram Lis

Annika och Zita

Lis Svensson Brandberg
Produktionsledare SVT Göteborg

37 gillar detta