23 april

| Interntidning för Sveriges Television

  • Meny

In Memoriam

  • Marianne Anderberg In Memoriam: Marianne Anderberg
    TV-producenten Marianne Anderberg, Lidingö, har avlidit, 86 år gammal. Hon efterlämnar sonen Thomas, barnbarnen Erik, Anna och Hugo samt svärsonen Johan Hedensiö.
    Vi ser henne på en personalbild från 1956, som visar att hon var en av de första kvinnorna att forma det som senare skulle kallas SVT. Hon var också en av de första att prägla vår vänskapskrets, som funnits under hela vårt liv. Där fick nytillkomna väninnor genom Marianne ta del av TV:s historia och dess händelser. Att hon dessutom med sann berättarkärlek och åtföljd av våra skrattsalvor levandegjorde människorna bakom radions kända namn, kan vi tacka hennes tidigare arbete vid Utlandsradion för.En rubrik i Röster i Radio-TV från 1957 kallar henne för ”TV:s svala madonna”. Sval, ja, kanske kunde hon uppfattas så. Men det gällde bara till det yttre. Ungdomens tidiga Londonresor satte tydliga spår hos Marianne. På hennes nattygsbord låg ”Winnie the Pooh”. En tidig tv-serie var hennes ”This is English” med Ian Dunlop! Hon var en riktig anglofil.Det visade sig också i hennes karriär, som efter olika chefsjobb förde henne till några arbetsår i London och senare även till Unicef i NY. Till vår glädje landade hon slutligen som projektledare hos oss i Stockholm.Med sin språkkänsla, humor och sitt lugna sätt var hon en god samtalspartner och - skulle man kunna säga - något av ”stormens öga” i häftiga diskussioner. Hon manövrerade med stil och elegans både på golfbanan och bland bridgeborden och hennes tebjudningar var små höjdpunkter med "English touch".Marianne drabbades hårt då hennes dotter Louise gick bort för två år sedan. Stor kraft gick åt att försvara sig mot sorgen. Men ännu mer kraft och energi ägnade hon då sina barnbarn med stor glädje och stolthet. Själv gick hon inte fri från sjukdom. Hon blev allt skörare med åren, men hon höll stilen och aldrig att det märktes vid våra sammankomster. Den sista så sent som för några veckor sedan.Hon hade inte varit vår starka väninna, om hon inte så klart och som alltid rakt på sak, talat om att hon visste att hennes tid var begränsad. Det var vi, som inte visste eller förstod att den skulle vara så kort.En svensk lady har tagit farväl.”Puh - hur stavar man till kärlek,” undrade Nasse”Man stavar inte till kärlek, man känner det,” svarade Puh.Meta Bergqvist, Karin Falck, Margareta Feldt Arehn, Lena Fürst, Gunilla Nilars, Marina Nyman, Ingegerd von Porat, Inger Söderman

    (18 april 2019)
  • Hans Dahlberg In Memoriam: Hans Dahlberg
    Redaktör Hans Dahlberg har gått ur tiden, 88 år gammal, den 24 februari 2019. Han efterlämnar barn och barnbarn samt livskamraten Karin Falck och hennes barn och barnbarn.
    En efter en faller de ifrån, de som en gång var tongivande programledare och reportrar i TV:s barndom. På 70-talet med bara en kanal blev de som syntes i rutan exponerade och igenkända av alla på ett helt annat sätt än i dag. Numera är det inte många som minns de gamla legendarerna.Hans Dahlberg var en av dem, välutbildad, verserad, otroligt vänlig och lågmäld förekom han flitigt som utrikeskommentator i aktualitetsprogrammen i TV från tidigt 60-tal.Han började sin utbildning på Göteborgs Stadsteaters elevskola på 50-talet – en gedigen teaterutbildning han fick användning av senare i livet. Hans medverkade i många teateruppsättningar och filmer innan han efter studier i journalistik helt bytte yrkesbana och blev utrikesredaktör på Aftonbladet 1960.Därifrån gick han till Dagens Eko vid Sveriges Radio och sedermera till televisionen som producent för utrikespolitiska nyhetsmagasin fram till 1969. Så följde några år som programråd vid TV1 och lokal-TV-chef i Sundsvall innan han i mitten av 70-talet återvände till Stockholm och så småningom lämnade SVT 1977. Hans möte med Karin Falck blev livsavgörande för dem båda och de fick många lyckliga år tillsammans. A match made in heaven.Jag mötte Hans i Vasaparken sent 60-tal då vi rastade var sin boxer och om jag inte missminner mig var hundarna bröder och vi arbetskamrater på TV. Det blev många och långa promenader med intressanta diskussioner om något aktuellt ämne där Hans besatt kunskapen och jag imponerades av hur insatt han var i all utrikespolitik. I mina ögon kunde han allt. Och han förmedlade sin kunskap i olika ämnen på ett mjukt och vänligt sätt och hade en otrolig förmåga att aldrig sätta sig på några höga hästar. Också i utrikeskommentarerna i TV var Hans suverän.Efter åren på TV var Hans anställd som lärare på Försvarshögskolan och därefter chef för Försvarsstabens informationsavdelning fram till 1987 då Hans helt övergick till författandet.Han har bl.a. skrivit om Sverige under andra världskriget, om kampen om Östersjön och om 1900-talet i ¨Hundra år i Sverige¨. Hans sista bok kom 2003 och handlade om 1800-talet ur ett historiskt perspektiv. Hans var också verksam som översättare.Det är med sorg och saknad vi tvingas konstatera att också Hans – denne verkligt fine man – nu lämnat oss. Jag hoppas och tror att han får sällskap av både sin och min boxer i himlen.Gunilla Friis, f.d. SVT-medarbetare

    (25 mars 2019)
  • In Memoriam: Inger Egler
    Inger Egler 1935 - 2019.
    En färgkaskad i korridor´n,
    en fläkt av liv och ljus!
    En vind från skärgården om vår´n
    i TV:s gråa hus!
    En skönhet, sänd per parabol
    med skärpa och kultur -
    Konstant beredd med tråd och nål,
    ty sån är din natur!
    Sålunda skaldade radiokollegan Lasse Johanson till Inger Eglers 60-årsdag 1995 då hon hyllades av sjungande kollegor. Bilden Lasse målar i texten stämmer så bra. Luften stod aldrig still kring Inger. Hon drog in på redaktionen med ett skratt eller en berättelse från omvärlden, något som hänt den i hennes sinne ständigt närvarande familjen eller henne själv – alltid fanns det något att förtälja. Men Inger var också en god lyssnare, en på alla sätt varm, generös och omtänksam person.Inger kom till Sveriges Radio hösten 1966 för att arbeta som programpresentatör för tv. Hon var samtida med andra namnkunniga kollegor som Anita Lindman, Alicia Lundberg och Amelie Appelin. I cirka tre år var hon tittarnas guide. Men hösten 1969 - vid starten av TV2 - beslöts att stryka bildhallå i tv-kanalerna. Som en följd därav medverkade hallåorna i ett Ulf Thorén-program där de sjöng en sortisång och intervjuade varandra om vad de fortsättningsvis skulle ägna sig åt. Inger sa att hon tänkt bli inspelningsledare, något som förmodligen skulle passat henne bra med tanke på hennes organisatoriska förmåga.Det blev proteststorm. Folk ville verkligen ha kvar sina hallåor. Till och med Ingmar Bergman protesterade. Beslutet drogs tillbaka och Sverige fick behålla sina hallån i ytterligare dryga 40 år.Efter några år på bland annat Utbildningsradion (UR) blev TV2 1979 Ingers fasta hemvist. Där arbetade hon fortsatt fram till 1997 som både sändningsledare och hallå.Nu har Ingers röst tystnat. Ett varmt hjärta har slutat slå. Den 17 februari avled hon stilla i sitt hem. Hon är saknad.Bodil Svensson och Gunnel Johanson för tidigare kollegor och vänner Sändningsledning/hallå TV2


    (7 mars 2019)
  • In Memoriam: Jacek Stanczyk
    Jacek Stanczyk – nyhetsfotograf och gentlemanSVT:s nyhetsfotograf Jacek Stanczyk avled i början av året, nyss fyllda 65 år, efter en tids sjukdom.
    Jacek Stanczyk växte upp i Polen, och han hade en gedigen yrkesutbildning med femårig fotoskola och sedan anställning på Polens statliga television TVP. Jacek och hustrun Elisabeth var aktiva i den oppositionella Solidarnosc-rörelsen. När läget i Polen skärptes 1981 och det fanns föraningar om den militärkupp och de undantagslagar som sen skulle komma i slutet av året, så lämnade Jacek och Elisabeth i mars 1981 sina anställningar vid polska televisionen och lämnade Polen.De kom till Sverige och här fick båda efter några år arbete vid Aktuellt-redaktionen vid Sveriges Televion. På Aktuellt inspirerade de oss till att tänka mer på bild och rytm i berättandet. Både Jacek och Elisabeth tillhörde de yrkesskickliga och välutbildade kollegor från Östeuropa som gett svensk television så mycket.När man som reporter kom in i redigeringsblocket med en skiss till speakertext så hade Jacek ofta redan gjort en inslagsstart med de bästa bilderna, och det var bara att inse att det var så vi skulle börja och kasta om i texten. Det rådde dessutom något av Stanczyks lag, en person som stelt går rakt förbi kameran, passerar ur bild och sen plötsligt dyker upp i intervju ansågs som trist och dåligt. Därför gällde det att med fotografen ute på fältet skapa mer naturliga presentationsbilder med våra intervjupersoner.Stanczyk är känt som namnet på en legendarisk frihetssymbol i Polen, hovnarren Stanczyk som sa sanningar hos kung Sigismund på 1500-talet. Också Jacek hade en befriande humor med träffsäkra repliker, om det så gällde det omöjliga i att hinna med dagens uppdrag eller besvärliga makthavare eller portvakter som vi stångats med under dagen.Vid en demonstration i Serbien under krigen på Balkan blev teamet från svensk tv först hyllat för att SVT var på plats, men sen blev fotograf och reporter utskällda av några demonstranter. ”Först applåderade de, sen spottade de på oss” sammanfattade Jacek med en axelryckning och fortsatte arbetet. Med Jacek som fotograf i Östeuropa fick man som reporter automatiskt bakgrundskunskaper om stort och smått. Jacek kysste ibland damer lätt på hand, och fick förtjusta utrop om ”en sann polsk gentleman”.Också i riksdag och kanslihus var Jacek en helgjuten yrkesman som alltid använde kamerastativ för perfekta bilder, och dessutom något av ”den siste gentlemannen” som artigt höll upp dörrar och lät andra gå före, och han insisterade på att själv bära kamerastativet.Vi är flera jämngamla kollegor som pratat en hel del om nedtrappning de sista åren och om den kommande pensioneringen med mer fri tid och möjlighet att kunna göra resor runtom i Europa i ett lugnare tempo än när vi var ute på hektiska nyhetsreportage. Därför känns det extra sorgligt att vår kollega och vän Jacek lämnat oss så plötsligt och så tidigt.Rolf Fredriksson, Eva Elmsäter, Kerstin Holm, Thomas Svenson

    (6 mars 2019)
  • In Memoriam: Ralph M. Evers
    Fotografen Ralph M. Evers har avlidit vid en ålder av 83 år efter en tids sjukdom.
    Ralph var verksam som filmfotograf, bildproducent och producent på Sveriges Television under många framgångsrika år.Som filmfotograf skapade han fantastiska bilder i många stora dramaserier, som tex i serien Strindberg. Ett liv. En tv-serie med Tommy Berggren i rollen som August Strindberg, regi av Kjell Grede och Johan Bergenstråhle med manus av PO Enqvist. En stor tv-serie som utspelade sig runt om i Sverige, Danmark och ute i Europa. Fotoansvaret delade Ralph med Peter Fischer, där de gjorde tre episoder vardera. Undertecknad hade glädjen att under ledning av projektledaren Lars Bjälkeskog arbeta som produktionsledare för serien.Det var en komplicerad inspelning med en berättelse som utspelade sig under perioden 1849-1912, i många länder, på många språk, med många skådespelare och flera komplicerade miljöer. Ralph, som tidigare i karriären varit verksam i Tyskland och därmed världsvan, var för oss i teamet och för skådespelarna en stadig klippa att luta sig mot när vi ställdes inför okända kollegor och ovana arbetsförhållanden under intensiva inspelningsdagar i Bratislava, Köpenhamn, Paris, Prag, Wien m.fl.Ralph fotograferade många tv-program på SVT. Stora dramaserier som Selambs med Bengt Lagerkvist som regissör, ungdomsserier som Xerxes , med regissör Peter Schildt och Den vita stenen med regi av Göran Graffman, julkalendern Herkules Jonssons storverk med manus och regi av Tage Danielsson. Deckarserier som Pelle Berglunds filmatisering av Leif GW Perssons roman Profitörerna . Ralph arbetade också ofta åt SVT:s kultur- och musikavdelning och var fotograf och producent för många stora kulturupplevelser i svensk tv. Listan på de program, serier och singlar som Ralph medverkade till är oändligt lång.Som ett helt självklart erkännande för Ralphs stora betydelse för SVT valdes han 1985 in på stol nr 22 i Club 100.

    (31 januari 2019)
  • Håkan Sandberg In Memoriam: Håkan Sandberg
    Håkan Sandberg har avlidit vid en ålder av 69 år efter en lång tids sjukdom.
    Håkan var en av ”72:orna”, det vill säga en av många SVT medarbetare som började på SVT 1972. Första jobbet var ett reporter-vik på Ekot, och efter det följde en lång rad andra vikariat tills han blev fastanställd 1975, då som programannonsör i TV2.Efter ett antal år i Stockholm tog sig Håkan till i Växjö där han 1994 blev redaktionschef. Det blev starten på en ”gyllene period”. SVT hade då beslutat att lägga all produktion av ungdoms-tv i Växjö med Håkan som chef.Han banade väg för en lång rad talanger, både framför och bakom kameran. Peter Settman, Fredde Granberg och Gry Forsell är tre personer som tog sina första karriärsteg under Håkans ledning.Några år senare blev Håkan chef för sändningsredaktionen i Stockholm, och fick då vara med om att ta fram den nya SVT grafiken – ”Blomman” – som började användas 2001.Håkans stora teknikintresse gjorde att han alltid höll sig i framkant, så när Medielabbet lanserades 2001 blev det en naturlig plats för Håkan. Växthuset ersatte sedan Medielabbet, och när den avdelningen upphörde fick Håkan ansvar för omvärldsbevakning på SVT International. De senare åren var Håkan sjukskriven fram till 2016 då han gick i pension.Förutom ett stort teknikintresse – ingen hade lika många olika kabel-, satellit-, och webboxar som Håkan – så var han otroligt nyfiken. Han gav inte upp förrän han hittat sätt att ta ned sändningar från alla satelliter till Växthuset, även om inte alla alltid var helt lagliga. Han gillade utveckling och tyckte om att lära sig nya saker.Han var också mycket generös med sin kunskap och lät ofta andra ta åt sig äran, något som kanske var en av nycklarna till hans förmåga att odla talanger.När han inte satt och grejade med inspelningsapparater så ägnade han tiden åt det fina i livet. I hans fall körsång, öldrickande och gott kaffe.Markus Sterky, omvärldsanalytiker och formatsinköpare på SVT samt tidigare chef för Växthuset

    (17 december 2018)
  • Eric Forsgren In Memoriam: Eric Forsgren
    Eric Forsgren, Lidingö, har avlidit den 9 november vid 90 års ålder. Närmast sörjande är barn och barnbarn.
    En tv-legendar har lämnat oss. Det var Eric Forsgren och fotografen Per-Åke Blidegård som öppnade Norrlandsfönstret för den svenska TV-publiken. De rapporterade för Aktuellt om vad som hände i övre Norrland. De första åren kunde de inte se sina nyhetsinslag själva. De skickade en speakertext och den oredigerade filmen med flyg till Stockholm där en redigerare på Aktuellt sammanställde materialet till ett nyhetsreportage.De nordliga pionjärerna väckte stor uppmärksamhet. De kallades ödemarksteamet. Reportagen tillkom under stora strapatser. I sina memoarer berättar Eric om hur de klättrade längs branta fjällväggar, pulsade i djupa kärr och kämpade med trettiofemgradig kyla.Tv-mediet var nytt och hade hög status. Eric har berättat om hur de vid ett tillfälle skulle filma på en arbetsplats, tror det var ett kraftverk. Döm om deras häpnad när de mötte vattenrallare klädda i kostym och slips. Teamet undrade förstås varför. Jo men när TV kommer, måste man klä sig fint, sa jobbarna.Eric Forsgrens liv är ett exempel på den tidens klassresor. Hans ansHanspappa blev föräldralös när han var tre år och auktionerades ut av kommunen till de fosterföräldrar som tog minst betalt. Pappan jobbade sen på pappersmassefabriken i Robertsfors i Västerbotten. Mamma var hemmafru. Familjen hade inte råd att låta Eric åka till Umeå och ta realexamen. Men tack vare korrespondensstudier på Hermods fick han chansen att ta realen. Och sen började hans framgångsrika journalistkarriär på tidningar i Västerbotten som senare också följdes av sejourer på Stockholmsredaktioner.Efter åren som journalist i norr, startade han eget tillsammans med sin bror.Och visade sig då också vara en framgångsrik entreprenör.Men det steg honom inte åt huvudet. Värderingarna från det enkla hemmet i Västerbotten behöll han in i det sista, trots det fashionablare boendet på Lidingö.Han delade också generöst med sig av sitt överskott. Uppmuntrade Alzheimerforskningen men även dokumentärfilmare.K-G Bergström

    (14 december 2018)
  • In Memoriam: Eva Unosson
    På kvällen den 16 november nåddes vi av beskedet att vår vän och kollega Eva Unosson, har lämnat oss efter en tid av sjukdom, vid en ålder av 59 år. Sorgen och saknaden är stor, inte bara efter en duktig journalist, utan även en fin medmänniska med stort hjärta för andra.
    Som journalist arbetade Eva på Smålandsbygdens tidning och Jönköpings-Posten innan hon 2002 fick jobb på SVT och den lokala redaktionen i Jönköping. Under åren har det blivit flera inhopp även för riksnyheterna i Stockholm. Eva engagerade sig även i fackligt arbete under många år.Eva drevs av en nyfikenhet och en vilja att lyfta fram orättvisor. Hon hade alltid många idéer på gång, kanske ibland väl många samtidigt när det bubblade över av uppslag. Vi minns med värme och leende hennes vana att ställa ifrån sig halvdruckna kaffekoppar lite varstans, eller förlägga telefonen, när något nytt spännande fångade intresset. Samtidigt kunde hon visa en enorm skärpa när det gällde att rapportera direkt från en komplicerad händelse. Då var det totalt fokus på nyheten.Eva besatt även en envishet som vi ofta såg prov på. Bara några veckor innan sjukdomen blev för svår frågade hon efter ett av de fall hon hade bevakat, och undrade om vi hade koll på vad som hade hänt det senaste.Men Eva var så mycket mer än bara en reporter i mängden. För henne var kollegerna en extra familj. Och kärleken var besvarad, det visar inte minst de många ord av uppskattning som uttryckts. Vid mitt sista besök hos Eva, några dagar före hennes bortgång, var det arbetet och hur vi hade det på jobbet hon ville höra om. Mycket hellre än att prata alltför mycket om hur hon själv mådde.Vi saknar verkligen Eva i vårt gäng, hennes skratt, hennes värme och uppmuntran, och våra varma tankar går till familjen - sambon Peder och systern Lena.Daniel Rundqvist, redaktionschef på SVT Jönköping

    (23 november 2018)
  • Lars Pettersson In memoriam: Lars Pettersson
    Lars Pettersson hette han, ett vanligt namn på en av de ovanligaste människor jag träffat under mina år på Sveriges Television. Han var redigerare på Fokus dit jag kom i början av 70-talet, och ingen kunde ladda ett klippbord så snabbt som han. Och bara han hade vita handskar på händerna för att filmen inte skulle repas.
    Och ingen hade så många idéer som han och ingen gick så snabbt i korridorerna som han, och ingenting var omöjligt och snabbt skulle det gå. Och överallt hade han varit och allt hade han gjort, både hoppat fallskärm och dykt i de djupaste av hav. Och han kunde sitta och klippa hela dygn i sträck, för mat och sömn var bara onödiga avbrott i det arbete han älskade.Och hans blick var den klurigaste jag sett och mustaschen såg ut som om han svalt en ekorre och alla kallade honom för Plutten för han var rätt kort, men eftersom jag rätt snart förstod hans storhet blev han bara Lasse för mig.Det var när vi skulle klippa en film om skvaller och förtal och om hur en hel bygd kunde förgiftas av rykten, och jag hade gjort en intervju med Olle Möller, dömd för två mord, men oskyldig som han själv sa. Och när vi satt där på trappen utanför Möllers hus och han berättade om grannars dolska blickar kom en katt förbi, blängde på Möller och fräste, och Benke Nilsson, fotografen, lyckades ta en bild på katten.Sen i klipprummet behövde vi en inklippsbild för intervjun, och Nilsson, en av de tuffaste i branschen som man inte muckade med i onödan – en gång hade han hängt ut ur ett flygplan i en arm medan han höll kameran i den andra för att få snygga bilder – han röt till: ”ta katten!”Plutten stannade klippbordet. Vände sig om och spände blicken i Nilsson.– Du, Nilsson, sa han. 99 klippare av hundra hade tagit den där jävla katten. Men jag är inte nån av dom.Nilsson gick ut med ett brak och kom aldrig in i Lasses klipprum igen. Och istället för katten blev det en närbild på Möllers händer.Några år senare gjorde vi ett antal satirprogram tillsammans och det var tack vare Lasse som den gamle moderatledaren Gösta Bohman blev socialist och satt och vevade Internationalen på en speldosa och nynnade med utan att komma på vilken melodi det var. Och det var Lasses idé att låta gorillan på Kolmården slita moderaternas valplansch i stycken vid riksdagsvalet 1979. För att sedan lägga på Glenn Millers Chattanoga Choo Choo i klipprummet.Därefter startade Lasse tidningar i Huddinge och blev utrikeskorre i Sydamerika men det är en helt annan historia och nu är han alltså död. Och begravningen avslutades med Vera Lynns We´ll meet again, och om det är någon jag tror kan fixa det så är det Lasse Pettersson.Tom Alandh

    (30 oktober 2018)
  • In memoriam: Curt Adamsson
    Det fanns en tid på SVT när ett filmteam bestod av fotograf, ljudtekniker, elektriker, och så en reporter som åkte landet runt och berättade om hur det såg ut i verkligheten. Alla hade sin uppgift, alla behövdes, och det var arbetsglädjen och engagemanget som styrde våra liv.

    (21 augusti 2018)

Vipåtv

SVT:s interna nyhetstidning sedan 1991.

Webbadress: vipatv.svt.se

Twitter: @svt_vipatv

Adress: Vipåtv, SVT, KH-BVP

105 10 Stockholm

Kontakt

Redaktör: Charlotta Lambertz

E-post: vipatv@svt.se

Ansvarig utgivare: Sabina Rasiwala, kommunikationsdirektör