23 maj

| Interntidning för Sveriges Television

  • Meny
Paneldebatt

Pablo Dalence, moderator, Anne Lagercrantz, divisionschef SVT Nyheter/Sport, Björn Löfdahl, programdirektör på Sveriges Radio och Gunilla Hultén, medieforskare på JMK. (foto: Per Westergård)

Publicerad 3 april 2017 07:00 - Uppdaterad 4 april 2017 20:53

Mångfalden behöver en spark i baken

Anne Lagercrantz var tydlig när journalistklubbarna på SVT och SR arrangerade ett lunchseminarium om mångfald.

– Ge mig ingen klapp på axeln, sparka mig hellre i baken. Visst har det hänt en del positivt men vi har mycket kvar att göra.

 Att samtliga public service-företag ska verka för ökad mångfald är inte en diskussionsfråga. Det är ett absolut krav i det sändningstillstånd som styr vad företagen ska göra.

Frågan är bara vad mångfald är, och hur den ska främjas.

För att tydliggöra utmaningarna, och inte minst för att diskutera hur de olika perspektiv som trots allt finns på redaktionerna ska kunna göra sig gällande bjöd journalistklubbarna på SVT och SR in till ett lunchseminarium i slutet av mars.

För att ge lite perspektiv på frågan var Gunilla Hultén, medieforskare på JMK, inbjuden. Hon har under många år studerat mångfalden på svenska redaktioner.

Paneldebatt

Debatt om mångfald i slutet på förra veckan. (foto: Per Westergård)

Trovärdighet

Frågan är viktig, inte minst för public service, hävdade hon. Framförallt handlar det om trovärdighet men även om att fler perspektiv gör både företagen och journalistiken bättre.

– Ni som jobbar inom public service kan gott klappa er på axeln. Ni är bäst!

Det fick dagens moderator Pablo Dalence att ställa en relevant motfråga; är vi bra?

Svaret blev kort: nej.

– Därför får ni nöja er med en liten.

Det fick Anne Lagercrantz att undanbe sig alla klappar, oavsett om de var stora eller små. Hon ville hellre ha en spark i baken.

– Visst har det hänt mycket bra inom mångfaldsområdet under de senaste åren men vi har massor kvar att göra. Att vi lyckas är dessutom helt avgörande om vi ska kunna vara relevanta för vår publik. Men inom SVT pratar vi hellre Sverigespegling för att det handlar om att bättre spegla olikheten i samhället avseende allt från ålder, kön, utländsk bakgrund till geografi och sociala aspekter.

20 procent

En diskussionspunkt under seminariet var hur många personer med invandrarbakgrund som arbetar på SVT och SR. Något exakt svar fick vi aldrig men de undersökningar som har genomförts under senare år pekar på att omkring 20 procent av alla medarbetare antingen är födda utomlands eller har föräldrar som är det. Några mer exakta uppgifter kan vi inte heller förvänta oss, företagen har inte för avsikt att fortsätta med den typen av mätningar.

– Det är ett alltför trubbigt instrument och det säger inte något om hur arbetet påverkas, menade Anne Lagercrantz.

Stannar inte utvecklingen av om vi slutar mäta, undrade Pablo Dalence.

– Inte alls, hävdade Björn Löfdahl, programdirektör på Sveriges Radio. Jag tror inte att det finns någon risk att frågan försvinner, det går inte längre att prata om journalistisk utveckling om inte mångfald är med i spelet.

Debatt

- Det går inte längre att prata om journalistisk utveckling om inte mångfald är med i spelet,sa Björn Löfdahl, Sveriges radio. (foto: Per Westergård)

Hamnar i skymundan

Antalet medarbetare med utländsk bakgrund har trots allt sakta blivit fler men det har inte löst alla problem. Så länge de slentrianmässiga journalistiska strukturerna finns kvar riskerar de nya perspektiv som alla efterfrågar att hamna i skymundan.

– Vi lever med ständiga deadlines och starka journalistiska normer, och det gör att det är lätt att missa inspel, erkände Anne Lagercrantz.

När mångfald diskuteras kommer nästan alltid frågan om inkvotering upp. Så även här. Men så snart ordet nämndes nästan tävlade Anne Lagercrantz och Björn Löfdahl om vem som var mest upprörd. Enligt båda dem är det otänkbart att lösa problem med underrepresentation med hjälp av kvotering.

– Ingen på SVT har blivit inkvoterad. Punkt. Alla som jobbar här har fått sina jobb för att de har den kompetens vi behöver, hävdade Anne Lagercrantz.

Kompetens är något relativt

Däremot var det ingen som förnekade att kompetens är något relativt. Idag kan det handla om att kunna viktiga språk, ha nätverk utanför de vanliga lite ”medelklassiga” cirklar som många journalister rör sig i eller har stor digital kompetens.

Har man som arbetssökande goda kunskaper inom några av dessa områden, eller något annat som saknas, är det en fördel när det bestäms vem som ska få ett jobb. Det är inte en fråga om välvilja, snarare om public service överlevnad.

– Många redaktioner är dåliga på att kommunicera varför de anställer en viss person. Det gör att många som har utländsk bakgrund kan få höra att de antingen har vunnit på lotteri eller att de har blivit inkvoterade, sa Gunilla Hultén.

En upplevelse som Pablo Dalence sa sig dela.

– Jag har många gånger fått frågan om jag har fått mitt jobb för att jag är invandrare. Det har ibland fått mig att fundera på om jag förtjänar min plats, eller om jag har tagit jobbet från någon bättre journalist.

Inte lyckats skapa relation

Seminariet avlutades med en diskussion där alla som kommit till studio 4 i Radiohuset på Gärdet fick vara med. Både SVT och SR fick en hel del kritik för att inte ta tillvara alla de perspektiv som redan finns på redaktionerna.

Men även för att företagen inte lyckas skapa en relation till alla svenskar, och då handlar det både om dem som bor i storstädernas förorter och alla dem som lever på mindre orter runt om i landet.

Per Westergård

10 gillar detta

Prenumerera


Prenumerera på Vipåtv:s nyhetsbrev här:
Namn
E-postadress