24 september

| Interntidning för Sveriges Television

  • Meny
Anders Hvidfeldt
Nyhetskrönika
Anders Hvidfeldt, Presschef

Publicerad 3 februari 2017 06:30

Rapport från webb-tv:s barndom

Vi var först i Sverige, kanske i hela Europa, med ”frimärks-tv” som min dåvarande kollega Fredrik Virtanen kallade det.

Redan för över 20 år sedan pionjärsände Aftonbladet tv på webben från Hultsfredsfestivalen och Eurovision Song Contest i Oslo.

Problemet: knappt ingen kunde se sändningarna.

Jag tänker ofta på den här tiden när jag ser SVT:s superproffsiga utrikeskorrar liverapportera från hela världen. Ofta på stabila länkar, men inte sällan numera via kameran i mobilen.

Som i höstas när Carina Bergfeldt sände live på Facebook från Hillary Clintons valvaka i New York. I en enda lång ”behind the scenes”-tagning tog Carina oss med från pressläktaren ner till golvet. På vägen dit intervjuade hon var och varannan människa hon stötte på. Allt med sin egen mobil, utan fotograf Snorre Wik.

Det var en i raden av livesändningar som man kan ta del av numera, var man än befinner sig. Som i mobilen på t-banan på väg till jobbet. Inte nödvändigtvis hemma i soffan framför en stor tv-skärm.

Fick experimentera

Annat var det i webb-tv:s barndom i mitten av 1990-talet. Tro mig, jag var där. Säkert var det en och annan kollega på Aftonbladet som i tysthet undrade vad det var för lekstuga vi på nöjesredaktionen tilläts hålla på med.

Anförda av konsulten Joakim ”Jocke” Jardenberg fick vi okej från cheferna att lattja, experimentera och testa idéer på tidigare helt otrampad mark. Det var chefer som insåg vikten av att tidningen låg i digital framkant, som fattade att vår lek med det nya mediet också handlade om lärande.

Mobil redaktion

Sagt och gjort: sommaren 1996 öppnade vi en mobil redaktion i en gammal ruffig buss som vi parkerade intill fotbollsplanen på backstageområdet på rockfestivalen i Hultsfred.

Utanför bussen, med en provisoriskt uppsatt presenning som skydd mot regn om jag inte minns helt fel, fanns vår ”tv-studio” där Fredrik Virtanen intervjuade utvalda artister. Några av dem bjöd på exklusiva akustiska framträdanden. En stenåldersvariant av vad som numera sker dygnet runt inne i huset på Musikhjälpen.

Några mätningar på hur många som tog del av våra festivalsändningar på aftonbladet.se den gången finns inte. Troligen var publiken minimal. Snudd på obefintlig.

Hackiga rörliga bilder

De tålmodiga early adopters som över huvud taget lyckades se några hackiga rörliga bilder via den tidens långsamma modemuppkopplingar var att gratulera. Det här var ljusår före dagens snabba trådlösa wi-fi.

Sändningarna från rockfesten i de småländska skogarna var inte vårt enda pilotprojekt det här händelserika året i webb-tv:s barndom.

Vi sände även från Eurovision Song Contest i Oslo i maj. Medan vi reportrar följde repetitionerna med svenska One More Time på Spektrum-arenan trängde Jocke och hans webbteam ihop sig på ett rum på SAS Radisson-hotellet ett stenkast därifrån.

"Tekniken - helt bisarr"

Tekniken på den tiden var, för att citera Jocke, helt bisarr. ”Vi hade en encoder direktimporterad från USA. Lådan var stor som ett mindre skrivbord, hade gigantiska kylflänsar på utsidan, lät som en traktor och hade inte ens hårddisk (allt låg på en 3,5”-floppy). Via den fick vi ut skitdålig livevideo i tumnagelstorlek. Det var verkligen cutting edge, långt innan Youtube och Bambuser”.

Några livebilder inifrån ESC-arenan var inte att tänka på, det satte både tekniken och EBU och NRK effektivt stopp för. Men med webb-tv-pionjärisk entusiasm gjorde vi istället egna inslag på hotellrummet.

Bland annat en sen nattlig inspelning där Gina G:s körsångerska Miranda framför – och dansar till - en acapella-version av brittiska bidraget ”Ooh Aah…Just A litte bit”. Mitt bland datorerna inne i vårt provisoriska kontrollrum.

Klippet finns att hitta än i dag på Youtube om ni letar lite.

20 gillar detta