22 juli

| Interntidning för Sveriges Television

  • Meny
Susan Ritzén
Sista ordet
Susan Ritzén, Asienkorrespondent i Peking

Publicerad 4 maj 2016 10:00

"Det här kan jag aldrig berätta om i Vipåtv"

När jag får frågan om hur läget är i Kina och om det kanske är dags för en krönika, så har jag precis gått och lagt mig i Peking och blänger surt på min generöst tilltagna brandvarnare i taket.

Jag undrar vad som händer om jag täcker för den helt. Har den ens en brandvarnarfunktion? Eller är det bara en kamera, som kanske är ljuskänslig, och tar upp ljud?

Och sen tänker jag att det här kan jag aldrig berätta om i Vipåtv.

Det är aldrig det vi tror, som tar det bästa av oss. Hemma i Sverige tror många att det är luften i Peking som är största bekymret.

Det är det kanske på sikt, men alla sotpartiklar i världen gör mig inte hälften så paranoid som känslan av att ständigt vara övervakad.

Dessutom har jag redan tre (!) ärvda luftrenare i min lilla trea från tidigare korrespondenter. Plus en egen partikelmätare och ansiktsmask att ha utomhus när luften är för dålig. Är den alldeles för dålig är jag inomhus. Inte mycket kvar att noja om där... ;-)

Kollegorna bekymrar sig

Här i Peking är kollegorna givetvis inte alls extra oroade över just min hälsa. Deras bekymmer gäller nåt helt annat.

Jag är en av få korrespondenter som vill köra bil själv i Kina, nåt som kräver ett speciellt körkort, och något många utlänningar betraktar som livsfarligt. Särskilt de som inte kör själva.

Jag berättar inte att det är att INTE sitta bakom en ratt som oroar mig, men jag kan förstås ha upplyst de flesta om att jag kört bil i mer än två decennier och i vartenda land jag har varit.

Och att Peking faktiskt har lugn trafikrytm jämfört med t ex Istanbul eller Milano, och det är också sant.

Det farligaste i Peking är förmodligen att gå, cykla eller åka elmoppe, särskilt om man inte kan trafikreglerna. Så det är när jag ligger och läser körkortsboken ”Säker körning börjar här!” som jag blänger så där surt upp i taket.

Övervakning når nya nivåer

Många kollegor vittnar om att övervakningen här når nya nivåer. Ingen säger sig förstås veta exakt hur den fungerar, men att det finns människor med koll på vad vi gör och vilka vi gör det med, ända in i sovrummet om de vill, är det ingen tvekan om.

Det största problemet är att vi utsätter alla vi träffar för risker. Rådet är att vara uppmärksam, men ändå inte låta det ta över tillvaron.

Så jag läser vidare i trafikboken. På sant kinesiskt manér önskar Kinas transportminister alla oss ”Kära framtida förare” en verkligt harmonisk resa, och att vi ska låta stort tålamod och lugn visa vår tolerans på vägarna. För ”Ju mer du lämnar väg, desto vidare blir vägen, och desto större blir ditt hjärta”.

Söka igenom lägenheten?

Allt detta vackra läser jag och är ändå lite sur. Överväger om jag borde ta in tekniker och söka igenom lägenheten, eller skulle det bara bli värre då?

Det enda som till sist tar överhanden över dilemmat, är ett kapitel i boken om hur motorer fungerar, som är så tekniskt komplicerat att jag helt glömmer bort att tejpa över min märkliga kinesiska brandvarnare.

Den högstämda körkortsboken blev till sist lika uppslukande som värsta spionthrillern. Eller så somnade jag bestämt…

Överväger om jag borde ta in tekniker och söka igenom lägenheten, eller skulle det bara bli värre då?

24 gillar detta