28 juni

| Interntidning för Sveriges Television

  • Meny
Johan Ripås
Sista ordet
Johan Ripås, Afrika-korrespondent

Publicerad 3 februari 2016 07:00

Om risker i högriskmiljöer

Polismannen tar mig med bakom bilen medan familjen sitter kvar i. Han frågar hur mycket jag har druckit och säger att jag luktar sprit. Han är stor och anlägger sin strängaste min, men jag vet ändå vad jag ska svara. 

– Vi går och blåser i din mätare och ser efter, säger jag segervisst. 

Jag vet att han inte har någon alkometer med sig. Han vill bara lösa situationen lite smidigt där bakom bilen och få en extra slant i fickan under helgen. 

Den här historien kommer att sluta med att jag åker därifrån utan att ha betalat några mutor. Det är inte första gången jag blivit stoppad av en korrupt polis i Afrika. Jag ska strax berätta hur jag gjorde.

Högt säkerhetstänk

Människor från Sverige och andra länder i väst som flyttar till högriskmiljöer har oftast ett ganska väl utvecklat säkerhetstänk. Korruption är en av riskerna. Det är just när man är som svagast, när man har råkat ut för något och behöver hjälp eller har gjort bort sig som man lätt blir måltavla.

När vi bodde i Nairobi var människor extremt uppdaterade på säkerhetsvarningar som rörde terrorbrott. Attacken mot köpcentrumet Westgate satte sig i huvudet på många. Här i Sydafrika är det mest rån och bilkapningar man håller koll på. Den senaste informationen sprids som en löpeld via sms och whatsapp. Och visst händer det grejer, så det är inte fel att ha koll. Men många uppdaterar sig så våldsamt kring allt elände att hela tillvaron förstörs. De blir besatta.

Skottlossningar

Jag och min fru har kommit överens om att vi gör en generell bedömning och sedan oroar vi oss inte så mycket över allt elände. Vi har varit med om lite skottlossningar, sett några dödsolyckor och annat som är mindre trevligt i vardagen. Men sådant händer och är inget att gå runt och vara på helspänn för. Då ska man bo någon annanstans.

Men en sak som förvånar mig med många säkerhetsmedvetna människor är att de är villiga att ta andra helt onödiga risker i högriskmiljöer.

För att spara tio kronor väljer man bort en ordentlig taxi och kastar istället in ungarna i rullande bilvrak utan säkerhetsbälten och låter en okänd förare ratta genom fullständigt livsfarlig trafik. Eller varför inte en hyrd mc eller in med familjen i en tuktuk som ganska säkert innebär men för livet om olyckan är framme.

Invinkad av en polis

Eller så dricker man en flaska vin och sätter sig bakom ratten med familjen. För att plötsligt bli invinkad av en polis, som tar en med bakom bilen. Och plötsligt måste man antingen medverka till korruption eller hamna i klistret ordentligt på polisstationen. 

Polismannen släppte mig inte med blicken. Han ville ha sina pengar.

– När drack du senaste glaset? frågade han strängt.

– För ungefär två och ett halvt år sedan, svarade jag. 

Han blev alldeles avlång i ansiktet. Han hade nog väntat sig att jag skulle dra till med ett par timmar. Men saken är den att jag talade sanning. 

Minimerar risken

Att hålla nere på alkoholen är nog bland de enklaste och bästa sätten att minimera risker i högriskmiljöer. Både i jobbet som journalist och hemma.

Hur snabbt tror ni ambulansen kommer och tror ni att den hittar?

Och eftersom jag jobbar ensam med kameran på ryggen runt om i Afrika måste jag orka vara uppe innan sex för att resa, spela in, klippa och sedan vara med live i Aktuellt som sänds klockan 23 lokal tid, i alla fall i Östafrika. Och samma sak nästa dag kanske.

– Varför dricker du inte? undrade plötsligt polismannen uppriktigt. 

– Jag har tre barn och 44 länder att hålla koll på. Har inte tid med sånt där. Nu måste jag åka, sa jag glatt och gick satte mig i bilen. 

Jag och min fru har kommit överens om att vi gör en generell bedömning och sedan oroar vi oss inte så mycket över allt elände.

31 gillar detta