21 februari

| Interntidning för Sveriges Television

  • Meny
Lotten Bruun-Esselin
Stafetten
Lotten Bruun-Esselin, Redaktör på Dokumentärredaktionen

Publicerad 12 augusti 2015 07:00

På Dokumentär får nyanserna utrymme

Robert Kandell skickade vidare Stafettfrågan till Lotten Bruun Esselin, redaktör på dokumentärredaktionen med frågan: "Hur jobbar ni med relationer på din redaktion?"

Lotten svarar så här:

Ni vet hur det kan vara på morgonen när man kommer in på jobbet och hälsar lite slentrianmässigt:

- Hej, är allt bra?

När jag hade hälsat så ett antal gånger svarade plötsligt min chef:

- Nu får du sluta fråga sådär. Allt är aldrig bra. En del saker är sådär också, och någon enstaka sak är rent dålig.

Sticker ut

Plötsligt blev det väldigt tydligt varför jag tycker att Dokumentäravdelningen sticker ut, både som arbetsplats och genom sitt utbud. Det handlar om nyanser och deras betydelse för att skapa relation.

På Dokumentär finns en ovanligt stor lust att utforska hela registret av mänskliga nyanser. ”Normal is boring” står skrivet i versaler på en kollegas skärmbakgrund, som en liten påminnelse om att verkligheten är komplex och mångbottnad.

Och ju fler nyanser som ryms desto större möjligheter att skapa identifikation, empati och reflektion. Både på redaktionen och hos publiken.

Generaliseringar

Förenklingar och generaliseringar skapar sällan riktigt bra möten.

När jag är uppfylld av vardagliga glädjeämnen och skavsår, eller av oro och frustration, och träffar en människa som hävdar att ”allt bara är bra” så känns det onekligen lite…platt. Det inbjuder inte riktigt till ett förtroendefullt samtal.

Och visst kan det ibland vara svårt att känna igen sin egen vardagsverklighet bland alla tummar och tvärsäkra åsikter man möter i tv-soffan, på Facebook eller i kommentarsfälten.

Skickliga filmare

Det är spännande att vara på en arbetsplats där nyanserna får utrymme. Och skickliga filmare använder nyanserna för att engagera minst lika mycket emotionellt som intellektuellt.

Den 20 augusti startar Åsa Blancks serie ”Det är inte så dumt att bli gammal”. Och när jag får följa hur den folkkäre Kvartersdoktorn försöker gå i pension kan jag plötsligt själv känna av min svärfars vånda över att lämna sina patienter efter ett långt tandläkarliv.

När jag får skratta tillsammans med den 102-åriga bloggerskan Dagny Carlsson blir jag glad och inspirerad av vad ålderdom också kan vara. Och när Kent sjunger sig ur både hemlöshet och missbruk så kan jag inte stoppa tårarna, för i hans svärta finns den sköraste skönheten och djupaste klokskapen.

Vem är jag?

Plötsligt handlar berättelserna inte bara om dem. De får mig att fundera en stund på vad det är att vara människa. Vem jag är, och vem jag vill vara. Trots våra olikheter finns Magnus, Dagny och Kent i mig, och jag i dem.

Smaka på det en stund:

Du finns i mig, jag finns i dig.

Vi har fått en relation. Kan en berättelse åstadkomma något viktigare än det?

Stafetten lämnar jag vidare till Mitt i Naturens redaktör Maria Viklands: "Mitt i Naturen görs om rejält i höst. Hur har ni arbetat med att förnya ett så väletablerat koncept? Och hur skulle du beskriva programmets relation till natur?"

Och ju fler nyanser som ryms desto större möjligheter att skapa identifikation, empati och reflektion. Både på redaktionen och hos publiken.

247.e602927b0367954b71afe602927b0367

19 gillar detta

Vipåtv

SVT:s interna nyhetstidning sedan 1991.

Webbadress: vipatv.svt.se

Twitter: @svt_vipatv

Adress: Vipåtv, SVT, KH-BVP

105 10 Stockholm

Kontakt

Redaktör: Charlotta Lambertz

E-post: vipatv@svt.se

Ansvarig utgivare: Sabina Rasiwala, kommunikationsdirektör