24 januari

| Interntidning för Sveriges Television

  • Meny
Deniz Merdol
Sista ordet
Deniz Merdol, Inslagsproducent/Researcher

Publicerad 12 juni 2015 07:00

Problemet är att ingen kan avancera

Jag är inte på något vis ute efter att slå ner på alla de ”välmenta” ansträngningar som görs för att öka mångfalden inom public service. Tvärtom, är det ett självklart uppdrag som vi ska omfamna om vi vill bidra till demokratins utveckling.

Men tyvärr har jag inte sett någon anmärkningsvärd förändring under de senaste 10 åren som jag har varit verksam inom public service, särskilt med tanke på de senaste 15 årens påkostade mångfaldssatsningar inom organisationen i form av workshops, seminarier och konferenser.

På senare tid har diskussionen kring representation aktualiserats. Det område som sällan berörs eller inte tas upp är representation bakom kulisserna. Det vill säga, om de beslutsfattande positionerna och redaktionerna – om de som har inflytande, om vilka som bestämmer och bedömer och där alla beslut tas om vilka som får komma till tals, vilka som får synas och vilka historier som är värda att berättas.

Pott extra pengar

Det senaste årets mångfaldsatsning har bland annat varit att erbjuda projektledare en bonus i form av en pott extra pengar om de tar in en ”talang” på tre månaders kontrakt till en av redaktionerna.

En annan verksamhet inom organisationen är också att bege sig ut i förorterna och försöka hitta nya unga ”talanger” som kan tas in på ett tre månaders kontrakt. Allt detta och mycket mer med de godaste intentioner, och jag tvivlar inte att det finns en välvillighet i det, då jag tycker att uppsökande verksamhet är en viktigt del i det demokratiska uppdraget.

Långsiktig förändring

Men om det ska ske en långsiktig och hållbar förändring i den här organisationen så måste förändringen av rekryteringen även ske inom de beslutsfattande positionerna. Det vill säga som projektledare, producenter och programmakare.

Jag har svårt att förstå att varför de resurser som redan finns i mångfaldens namn ännu inte har gått till att rekrytera rasifierade till positioner med inflytande och mandat. Korttidsanställningar av personer med en annan bakgrund än klassisk svensk på tre månader per person i en och annan redaktion är inte en långsiktig lösning.

Ställer mig frågandes till

Enligt vår VD ligger den procentsatsen på 20% just nu, vars variabler jag ställer mig frågandes till. Det räcker med en snabb överblick över redaktionslandskapen för att se att den procent-satsen inte korrelerar med varken det man ser eller personer man har daglig kontakt med.

Organisationen går omvägar genom att börja om gång på gång utan att det uppenbarligen lett någonstans. Problemet i dagsläget är inte att det saknas talanger. Problemet i dagsläget är att ingen av oss kan avancera till en ansvarsfull position.

Synd och slöseri

Det är synd och slöseri med resurser att hoppa över en hel generation medieutbildade, erfarna och kompetenta personer, genom att public-service åter igen beger sig ut i förorterna i mångfaldens namn för att hitta ”nya talanger” när det redan står sedan länge ”erfarna talanger” precis utanför public-service dörrar och knackar på i hopp om att bli insläppta och producera meningsfulla och relevanta program, redo att bidra till det demokratiska uppdraget public-service vilar på.

Naturlig förankring 

Många av oss med en annan bakgrund än klassisk svensk har redan en naturlig förankring i ytterområdena, (och även i omvärlden) vi har nätverken och vi har kompetensen för att bedöma, hitta och lyfta fram nya talanger och berättelser. Det är bara ett telefonsamtal bort, eller en statusuppdatering på sociala medier.

Många av oss gör mångfald med ett brinnande hjärta och det sker organiskt utan större ansträngning. Och vi behöver inte en extra morot i form av pengar eller attitydförändrande mångfaldskonferenser där vi spelar brädspel för att tänka mångfald.

Beslutsfattande positioner

Vad public service behöver är långsiktiga satsningar där rasifierade tillåts tjänster och uppdrag inom beslutsfattande positioner med inflytande som projektledare och producenter.

Det är då en verklig förändring kan ske, det är bara då vi kan tillsätta dynamiska redaktioner, hitta berättelser som speglar samhället, hitta nya former och framförallt fånga upp den publik som sedan länge glidit oss ur händerna.

Jag kan inte låta bli att fundera över hur mycket resurser som har lagts på mångfaldsprojekt som drivs och bemannas - av, för och er själva, som istället skulle kunna ha gått till faktiska tjänster till personer som står och knackar på dörrarna precis här utanför.

Det är synd och slöseri med resurser att hoppa över en hel generation medieutbildade, erfarna och kompetenta personer, genom att public-service åter igen beger sig ut i förorterna i mångfaldens namn för att hitta ”nya talanger”...

247.e602927b0367954b71afe602927b0367

56 gillar detta

Vipåtv

SVT:s interna nyhetstidning sedan 1991.

Webbadress: vipatv.svt.se

Twitter: @svt_vipatv

Adress: Vipåtv, SVT, KH-BVP

105 10 Stockholm

Kontakt

Redaktör: Charlotta Lambertz

E-post: vipatv@svt.se

Ansvarig utgivare: Sabina Rasiwala, kommunikationsdirektör