27 juni

| Interntidning för Sveriges Television

  • Meny
Albert Svanberg
Nyhetskrönika
Albert Svanberg, Divisionschef Allmän-tv

Publicerad 27 februari 2015 07:00 - Uppdaterad 27 februari 2015 17:18

Lärandet - en stor utvecklingkraft

Jag tillhör dem som gillar att följa upp saker. Hur gick det? Vad betyder det? Vilka slutsatser kan vi dra?

Jag gillar att följa upp saker – inte alls för att kategorisera bra och dåligt – utan för att försöka se mönster och lära mig något.

Lärandet tror jag är en underskattad utvecklingskraft.

När vi nu följer upp den egna programutvecklingen på allmän-tv det senaste året så tittar vi på flera perspektiv. Hur har vi använt pengarna, inom vilka genrer, vad har utvecklats och vad har beslutats för att ta några exempel.

Överblicken är nyttig för att se om vi gör som vi säger att vi ska göra, alternativt om vi gör något annat än det vi sagt. I så fall kunna förklara och veta varför.

Det här är tredje året sedan vi startade en extra satsning på att just höja kvalitén på egenutvecklingen och då skapade vi också en divsionsgemensam uppföljning.

Satsningen ger resultat

Tittar jag närmare på just nya, egenutvecklade titlar/format som beslutades under 2014, är det rent generellt tydligt att satsningen ger fortsatt resultat och det inom alla genrer.

Exempel på egen-utvecklat som togs fram 2014 är stora framgångar som Djävulsdansen (kultur), Nya Världens Barn (nöje), Anne på väg (fakta), Årets sockerbagare (barn) och Fosterland (samhälle). Ett annat mål vi hade satt upp var att också fler egen-utvecklade titlar skulle få en andra säsong och där finns exempel som Husdrömmar (fakta), ”Stjärnor hos Babben” (nöje) och ”Fröken Frimans krig” (drama).

Höja nivån på alla orter

Det programutvecklingsnätverk inom ATV som vi drog igång vid årskiftet 2012/2013 hjälper till att höja nivån på alla orter, inom alla genrer. I nätverket sitter utvecklare kopplade till alla programchefer, tillsammans med nyckelpersoner från SVTi, Kommunikation och IUP.

I år planerar vi insatser för att lyfta den gruppen ytterligare en nivå. För även om vi har kommit en bra bit på väg så finns det fortfarande flera steg att ta.

Jag brukar säga att vi, på sportspråk, lyft lägsta-nivån rejält på egenutvecklingen och att nästa steg är att nå högsta-nivån oftare. Vad krävs för att skapa fler wow-program?

Vi måste hitta det unika

En nyckel tror jag är, att vi hittar det unika. Att vi självklart hittar nya premisser och innehållsidéer men också att vi hela tiden utvecklar komposition, berättarsätt och dramaturgi. Vi ska inte ta utslitna rätter och bara byta ut en ingrediens eller två utan laga helt nya måltider – det skapar unicitet.

Mycket arbete pågår inom divisionen. Hur blir den kreativa processen starkare, hur involverar vi fler perspektiv, hur skapar vi en ännu tätare relation med publiken? Och hur lär vi än mer av varandra, både av framgångar och bakslag?

Kräver både kyla och värme

Inte minst det sistnämnda är en konst som kräver både kyla och värme.

Kyla i att inte hetsa upp sig för mycket om nåt inte blir exakt som vi tänkt. Värme i att vara intresserad och delaktig, inte bara när succén kliver fram utan också när det är tuffare läge.

Jag har, mer än en gång, hört succéer förklaras med erfarenheter som drogs av tidigare misslyckanden - och det gör det så viktigt att vi med värme pratar också om bakslag – för lärandet.

Jag brukar säga att vi, på sportspråk, lyft lägsta-nivån rejält på egenutvecklingen och att nästa steg är att nå högsta-nivån oftare. Vad krävs för att skapa fler wow-program?

25 gillar detta