16 oktober

| Interntidning för Sveriges Television

  • Meny
Robert Olsson
Ledarkrönikan
Robert Olsson, Programdirektör Nyheter och Current affairs

Publicerad 8 januari 2015 07:14 - Uppdaterad 19 januari 2015 10:30

Därför sänder SVT Fosterland

Först: Programserien Fosterland har aktualiserat frågan om hur SVT:s medarbetare ska uppträda under insamling av journalistiskt material. Regeln är självklart att vi inte ska göra vare sig olagliga eller olovliga saker.

Men.

I samband med den kommande premiären av Fosterland har jag fått flera frågor om hur jag ställer mig till att Fredrik Önnevall och teamet hjälpte Abed, en syrisk pojke på flykt, att ta sig från Grekland till Sverige. Frågorna har utgått från att något olagligt och/eller olovligt ägt rum.

I en mycket spänd och laddad situation i ett rum i Aten gick Fredrik Önnevall ut ur sin yrkesroll. Han släppte den journalistiska ryggradsreflexen och blev en person som kunde göra direkt skillnad för en ung syrisk pojke.

Jag fick kunskap om saken när teamet kommit hem från sin inspelningsresa. Först blev jag förvånad. Jag är svårt präglad av en journalistroll som granskar, ger sammanhang, analyserar och betraktar men som inte tar aktiv del i ett skeende.

Efter ett par besök hos SVT i Malmö, och flera samtal med Fredrik och andra i teamet, växte det fram en emotionell förståelse för det beslut som var tvunget att fattas just där och just då.

Mod och ansvarstagande

Och nu, efter att ha sett tre av de fyra episoderna, det sista avsnittet är under redigering, ser jag att det ligger såväl ett mod som ett ansvarstagande bakom beslutet att hjälpa pojken till sina släktingar i Sverige.

Fredrik Önnevall tog ett beslut på humanistisk grund. Det finns ingen egen vinning i detta. Inga spekulativa eller populistiska drivkrafter. Det var en moralisk kompass med tydligt utslag som inte gick att trotsa.

Jag tror att de flesta som ser serien kommer att förstå skälen till att hjälpa pojken till Sverige.

Sammanvägd bedömning

Går det att förena dessa till synes motstridiga uppfattningar?

Jag menar att det är fullt möjligt. Den sammanvägda bedömningen av alla fakta, som jag inte kan redogöra för här, visar att det är omöjligt att inte förstå eller känna empati för det beslut som fattades.

Dessutom har vad jag förstår Fredrik Önnevall och teamet inte gjort sig skyldigt till olaglig handling – det ovanliga är att släppa yrkesrollen och så tydligt dokumentera detta för tittarna.

Kan inte hemlighålla

Därmed är vi inne på den andra frågan jag mött de senaste dagarna: är det nödvändigt att visa detta i bild?

Ja, vi är ett publicistiskt företag och skall pröva alla frågor från en vilja att publicera vårt insamlade material.

Och motsatsen hade varit förödande: att det hade blivit känt att vi hjälpt en pojke till Sverige, men hemlighållit vårt agerande. Det tror jag hade kunnat påverka vårt förtroende negativt hos tittarna. Nu redovisar vi ärligt vad som skett.

Exponering

Men avgörande för publicering var ändå att så långt som möjligt känna att Abed och hans anhöriga kände sig trygga i hans kommande exponering i programserien.

Abed är minderårig och som sådan har vi ett speciellt ansvar. Men också i det fallet har redaktionen för Fosterland gjort ett fint jobb med att förbereda såväl Abed som alla personer som finns i hans närhet för den kommande publiceringen.

Fredrik Önnevall tog ett beslut på humanistisk grund. Det finns ingen egen vinning i detta. Inga spekulativa eller populistiska drivkrafter. Det var en moralisk kompass med tydligt utslag som inte gick att trotsa.

247.e602927b0367954b71afe602927b0367

29 gillar detta

Vipåtv

SVT:s interna nyhetstidning sedan 1991.

Webbadress: vipatv.svt.se

Twitter: @svt_vipatv

Adress: Vipåtv, SVT, KH-BVP

105 10 Stockholm

Kontakt

Redaktör: Charlotta Lambertz

E-post: vipatv@svt.se

Ansvarig utgivare: Sabina Rasiwala, kommunikationsdirektör