11 december

| Interntidning för Sveriges Television

  • Meny
Håkan Sandberg
Sista ordet
Håkan Sandberg, Projektledare SVT International

Publicerad 22 november 2013 16:33 - Uppdaterad 30 januari 2014 17:14

Upplever annorlunda bemötande

Det är si och så med mångfalden bland oss anställda på SVT. T ex borde vårt företag ha plats för fler av alla de intelligenta, bildade och kunniga människor som har fysiska handikapp. Är det fortfarande fördomar som måste brytas för att öppna dörrarna mer mot den världen?

Så har jag tänkt ibland, men inte kunde jag ana att jag skulle bidra till att öka den mångfalden själv.

Det började med att jag som varit sångare i hela mitt liv en dag i januari i år inte kunde hålla ton. Det lät falskt om mig där jag stod i kören. Jag slog ifrån mig känslan att något var fel  och tänkte att jag bara var ringrostig efter juluppehållet.

Men med tiden blev det värre. Jag fick problem att andas på natten, satte i halsen och började få problem att tala. Sista gången jag var med i konsert i maj stod jag där och låtsades. Jag hade blivit sångaren som inte kan sjunga.

Det tog vården lång tid och många remisser att hitta rätt. Halsinfektion? Snarkproblem? Astma? Men det var till sist en logoped som anade vad det var: något neurologiskt.

I september fick jag diagnosen

Under tiden gick tiden och först efter midsommar fick jag en första neurologiska undersökning. Och sedan var alla neurologer på semester. Inte förrän i september fick jag min diagnos. Neuromuskulär sjukdom, en av de obotliga: ALS.

Jaha. Så då är jag där då. Min kropp är definitivt inte till någon nytta för företaget (om den nånsin varit) och nu inte heller min röst. Men mitt jobb kan jag sköta till 100% eftersom det är min hjärna och kunskap som SVT behöver.

Ändå har jag upplevt ett annorlunda bemötande från omgivningen. De flesta vänner och kolleger är raka, schyssta och stöttande med respekt för min personliga integritet. De förstår att jag är samma jag som förut.

Tittar åt ett annat håll när jag kommer

Men så finns det personer som inte klarar att se förbi mina kroppsliga fel. De som tittar åt ett annat håll när jag kommer stapplande med rullator.

Eller som på möte börjar tala barnspråk med mig, som en spegling av mitt ofullkomliga prat. Personer som rimligen förstår att en förlamning i svalget inte påverkar hjärnan, men som ändå låter sina fördomar styra.

T o m inom vården finns fördomarna. Jag var nyss hos vårdcentralen med en skada. När läkaren ville ge några goda råd vände hon sig till mitt sällskap! Jag stod där, det var mig det handlade om, men när hon hade hört hur dåligt jag talade, behandlade hon mig som att jag inte kunde förstå.

Vi intelligenta och kunniga personer som är instängda i våra hjärnor av våra skröpliga kroppar – vi borde helt enkelt synas och umgås mer. Och vara fler på synliga platser. Så att alla andra får en chans att nöta bort sina fördomar mot verkligheten.

247.e602927b0367954b71afe602927b0367

3 gillar detta

Vipåtv

SVT:s interna nyhetstidning sedan 1991.

Webbadress: vipatv.svt.se

Twitter: @svt_vipatv

Adress: Vipåtv, SVT, KH-BVP

105 10 Stockholm

Kontakt

Redaktör: Charlotta Lambertz

E-post: vipatv@svt.se

Ansvarig utgivare: Sabina Rasiwala, kommunikationsdirektör