24 januari

| Interntidning för Sveriges Television

  • Meny
Joachim Vogel och Edith i Peru.
Stafetten
Joachim Vogel, Frilansreporter

Publicerad 18 oktober 2013 15:30 - Uppdaterad 24 januari 2014 15:58

Samarbetet med frivilliga inspirerar

Björn Westergård skickade i förra Vipåtv stafettpinnen vidare till Joachim Vogel, frilansande reporter, med frågan: ”Vad gör Världens barn-projektet så speciellt?”

Hej Björn,

Jag fick frågan då vi satt i scannern under din ljussättning av de tre reportagen från Laos och Kambodja som jag gjort tillsammans med fotografen Carl Magnus Lindström och redigeraren Christina Forsmark. Just för Världens Barn.

Skälen är så många för att kalla Världens Barn ett speciellt projekt.

För att göra det mer överskådligt kan man dela in det i ett vi och ett dom.

Dom. Är förstås i första hand de barn och ungdomar som de 21 frivilligorganisationerna lyckats hjälpa sedan 1997. Visste ni att till och med 2012 har man samlat in nästan 1 170 000 000 (en miljard etthundrasjuttio miljoner) kronor?

– och det är det här som är så inspirerande – att vi på programföretagen samarbetar med kanske 40 till 45 tusen frivilliga i hela landet i det som nog är Sveriges största enskilda insamling – och som också berör nästan alla därute – kalla dem medborgare eller licensbetalare.

När människor läser om SIDA-medel som går till regeringsföreträdare, om högavlönade chefer på kommersiella välgörenhetslotterier och om bortslösade svenska skattekronor i FN blir de förbannade. Då får frivilligkrafterna också en släng av sleven och alltför ofta höra det slitna: ”Pengarna kommer ändå inte fram till barnen, det har man ju sett på nyheterna”.

Därför är det skönt att vi då kan peka på att Världens Barn har dubbla kontrollmekanismer; dels organisationernas egna, dels måste varje projekt lämna in en ansökan som också granskas och godkänns av Radiohjälpen innan några medel betalas ut.

Vi som jobbar med public service

Vi. Och då kommer vi in på oss, vi som på ett eller annat sätt jobbar för public service.

Hur ofta känner vi gemenskap över enhetsgränserna? På personalfesten möjligen.

Gång på gång har jag under de här åren med Världens Barn mött medarbetare som uttrycker sin stora glädje över att få jobba i nya oväntade konstellationer. Att man smygöppnat de vattentäta skott som skiljer våra redaktioner åt.

Jag är kritisk

Det jag är kritisk emot är att SVT inte längre ställer upp med sändningstid åt Världens Barn under lördagskvällar. Vi skulle inte bara nå ut till fler utan jag är också säker på att själva insamlingen, och i slutändan barnen, skulle gynnas mer av det.

Till sist: För den mest luttrade researcher, cyniska redaktör eller stenhårda fotograf kan det vara skönt att i alla fall en gång om året få vara en riktig mjukis och hjälpa de små.

I allmänhetens tjänst - visst var det så?


Stafettpinnen skickar jag till Jan Olof Ågren, scenograf för SVT:s julsatsning Fröken Frimans krig: ”Hur jobbar du för att ge tittarna den rätta känslan av tidigt 1900-tal?”

Gång på gång har jag under de här åren med Världens Barn mött medarbetare som uttrycker sin stora glädje över att få jobba i nya oväntade konstellationer. Att man smygöppnat de vattentäta skott som skiljer våra redaktioner åt.

247.e602927b0367954b71afe602927b0367

0 gillar detta

Vipåtv

SVT:s interna nyhetstidning sedan 1991.

Webbadress: vipatv.svt.se

Twitter: @svt_vipatv

Adress: Vipåtv, SVT, KH-BVP

105 10 Stockholm

Kontakt

Redaktör: Charlotta Lambertz

E-post: vipatv@svt.se

Ansvarig utgivare: Sabina Rasiwala, kommunikationsdirektör