24 juli

| Interntidning för Sveriges Television

  • Meny
Eva Hamilton
Ledarkrönikan
Eva Hamilton, VD

Publicerad 9 augusti 2013 14:44 - Uppdaterad 20 januari 2014 15:05

Vårt jobb är att stärka TV-avgiftens legitimitet

Häromdagen upptäckte jag att jag på Facebook likställdes med Rumäniens avsatte och avrättade diktator Ceausescu. Han hade tydligen infört en avgift på skrivmaskiner. Och jag, som visserligen saknar makt att besluta vare sig om avgifter på skrivmaskiner eller datorer, hade av den intellektuellt vasse FB-skribenten utnämnts till själva symbolen för radio-och tv-avgiften.

Tv-licensen har alltid orsakat debatt. Jag - och andra tv-chefer före mig - har fått otaliga mejl på temat: "varför ska jag betala när ni sänder så dåliga program?". Eller "Jag tittar bara på femman, jag vill inte betala för något jag inte använder". Samtidigt brukar dock avsändaren kunna visa upp en imponerande sakkunskap om SVT:s program.

Och visst: tv-avgiften är en anomali. Det är inte en avgift, som man kan välja bort att betala om man inte använder den erbjudna tjänsten. Och det är inte en skatt. Utan något mittemellan, därtill insamlat av ett alldeles eget myndighetsliknande företag, Radiotjänst. Konstigt är bara förnamnet. Ändå överlever den. Och fungerar utmärkt.

Moderaterna har i alla tider ogillat tv-avgiften och det finns många partibeslut på att den ska avskaffas och ersättas av en ren skattefinansiering. Idag är dess främste försvarare finansminister Anders Borg. Samme man, som när han var ung nyliberal, skrev en hel bok om att avskaffa tv-licensen. Så plötsligt befinner vi oss alltså i den smått osannolika situationen att det är moderaterna som går i bräschen och övertalar sina kamrater i alliansregeringen att till hösten rösta fram en proposition som stipulerar ytterligare sex års radio- och tv-avgift.

Finansministrar oavsett partifärg brukar gilla tv-avgiften. Kanske inte primärt för att de värnar om det politiska oberoende som denna avgift ger public service-bolagen. Utan för att de inte vill höja skatteuttaget med sju miljarder kronor.

Men det är heller ingen slump att tv-avgiften, trots sin konstighet, överlever år efter år. Inte bara i Sverige, utan i alla länder som har en stark och respekterad public service. Häromdagen deklarerade den italienska regeringen att RAI också fortsättningsvis ska finansieras så. Tyskland har också behållit en allmän radio-och tv-avgift, lätt korrigerad förra året för att omfatta också de nya formerna av mediekonsumtion. Liksom Danmark och Norge. Och Storbritannien så klart, uppfinnaren av själva betalningsmodellen, fortsätter att låta en avgift på tv-mottagare betala för BBC.

Tv-licensen har nämligen visat sig vara ett överlägset sätt att lösa dilemmat med att ge - de av riksdagen beslutade - radio-och tv-bolagen självständighet och oberoende från just riksdagen. Avgiften bestäms för en lång period som spänner över flera mandatperioder, den ställs inte gentemot andra politiska kostnader i den årliga budgetbehandlingen och den ger utrymme för Mats Knutsonar och Margit Silbersteinar att kritisera sittande ministrar, utan risk för "straff" i form av minskade anslag. För det ska mycket till för att beslutet om avgiften ska rivas upp, mitt under avtalsperioden. Även om det så klart är teoretiskt möjligt.

Finland är det första nordiska landet som i januari 2013 övergav tv-licensen. Istället införde man en öronmärkt skatt. Redan i mars ifrågasattes nivån på anslaget till YLE, då en allmän översyn av indexerade uppräkningar gjordes av det finska parlamentet. Nederländerna avskaffade licensen för tio år sen. Sen dess har nivån på finansieringen av NOS flaxat upp och ned, beroende på vilken majoritet som just då råkat dominera parlamentet. Det holländska public service är idag försvagat och befinner sig i akut kris.

Så, ja! Jag är lättad och glad över att moderaterna har bytt fot, över att SVT, Sveriges Radio och UR av allt att döma också under nästa sändningsperiod kommer att finansieras via en avgift på tv-mottagare. Oavsett om den tv-mottagaren befinner sig i en dator, en platt- tv eller i en smart phone, enligt framsynta lagstiftare som beslutade om en teknikneutral skrivning redan 2007.

(Att enbart låta avgiften omfatta traditionella tv-apparater vore visserligen just nu inget stort problem, eftersom 97procent av hushållen äger en vanlig tv och är betalningsskyldiga, också enligt det gamla sättet att räkna. Men i takt med att uppkopplade projektorer, Play-tjänster och Apple-tv används alltmer, skulle Sverige snart hamna i ett läge där enbart pensionärerna med tjock-tv hade skyldighet att betala för hela svenska folkets flitiga nyttjande av SVT och SR.)

Den nygamla avgiftslagen, som enligt propositionen alltså ska fortsätta att gälla, betyder att public service i Sverige långsiktigt är garanterad en stabil finansiering, oavsett regeringsmajoritet.

Men med detta sagt: vi, public servicebolagen, Radiotjänst och framförallt riksdagen, har ett jobb att göra för att stärka legitimiteten av tv- avgiften. Den ifrågasätts nu, inte bara av mannen som liknar mig vid Ceausescu. Även om ett mycket litet antal människor idag inte tittar på SVT:s program eller lyssnar till Sveriges Radio, så finns de. Och om de äger en dator avsedd enbart för andra ändamål, så måste de ändå betala. Jag förstår att de protesterar. Åtminstone om de inte har lust att bidra till att resten av Sverige får tillgång till public service.

En första åtgärd har Radiotjänst redan föreslagit kulturdepartementet: slopa avgiftsskyldigheten för företagen! En småföretagare bör inte behöva betala för en arbetsdator, samtidigt som hen betalar för sin tv hemma. Radiotjänst borde därtill mer effektivt kunna informera om att studenter, som oftast fortfarande är skrivna hos föräldrarna, inte är betalningsskyldiga. En avgift per hushåll gäller, oavsett hur många som tillhör hushållet, eller hur många skärmar och manicker som finns där. Är det också möjligt att införa en ungrabatt? Eller kräver det en alltför krånglig och dyr administrativ uppföljning?

Vi kan bli bättre på att berätta om hur mycket man får för fem kr/ dag, en tredjedel av vad en Aftonbladet kostar. Det är faktiskt en ganska billig historia att ha tillgång till fem tv-kanaler, SVT Play, Öppet Arkiv, SVT.se, mer än tjugo radiokanaler, SR Play och SR.se, samt otaliga sökbara utbildningsprogram, som används av lärare i alla årskurser.

Se där höstens stora utmaning: det är dags för Radiotjänst och ps-bolagen att forma en ny kommunikation! Tacket har räckt förvånansvärt långt: den stora majoriteten svenskar inte bara fortsätter att betala sin tv-avgift, de förklarar sig också i mängder av undersökningar ha stort förtroende för och vara nöjda med vad de betalar för. Men målet härnäst är att få publiken att också förstå varför den aparta radio- och tv- avgiften skapades - och varför den fortfarande har ett existensberättigande trots decennier av ifrågasättanden.

247.e602927b0367954b71afe602927b0367

0 gillar detta

Vipåtv

SVT:s interna nyhetstidning sedan 1991.

Webbadress: vipatv.svt.se

Twitter: @svt_vipatv

Adress: Vipåtv, SVT, KH-BVP

105 10 Stockholm

Kontakt

Redaktör: Charlotta Lambertz

E-post: vipatv@svt.se

Ansvarig utgivare: Sabina Rasiwala, kommunikationsdirektör