18 oktober

| Interntidning för Sveriges Television

  • Meny
SVTi jobbar med hanteringen av en incident.

Så här kan det se ut när SVTi jobbar med hanteringen av en incident enligt OODA-loop-modellen, som är framtagen av militären för att ta beslut i pressade situationer.

Publicerad 20 april 2016 17:36 - Uppdaterad 21 april 2016 10:03

Tre tekniker och en bebis - om SVT:s incident-rutiner

Paul Diaconescu, produktägare, Webcore Infrastruktur på SVTi/ATV, förklarar här – med vardagsexempel från sin egen småbarnsfamilj - hur man arbetar med incidentrutiner när t ex SVT Play går ner.

Jag hörde en duns från vardagsrummet och ett skrik som drog igång som ett flyglarm. Småspringande kom jag in och lyfte upp Ella.

- Vad hände? frågar jag min 6-åring som sitter i soffan och tittar på TV.

-  Hon stod på stolen och sen började hon dansa till Fåret Shaun och sen ramlade hon.

- Ramlade hon på huvudet?

- Vet inte, tror det, säger han utan att flytta blicken från TV:n.

Jag blåser på huvudet och Ella börjar krångla sig ur min famn.

Så ser en vanlig incident ut hemma hos oss. Det här är vårt andra barn så vi tjafsar inte om hur vi ska se till att det här aldrig händer igen. Hon kommer lära sig att inte dansa på stolar snart. Och glömma det på sin första studentskiva.

Massor av incidenter

Mitt jobb, som del av infrastukturteamet på SVTi, är också fullt av incidenter. Skillnaden är jag oftast inte har någon aning om varför våra system ramlat på huvudet. De kommer heller aldrig lära sig. Och det kan drabba alla som vill se på SVT Play en kväll.

Under intervjuer som vi höll med team kom det fram att de tyckte vi tog incidenter för lättvindigt. De fick för lite information och visste inte om vi ens jobbade med att lösa problemen. I ärlighetens namn hade de rätt för det mesta. Så vi bestämde oss för att skapa en incidentrutin tillsammans.

Exempel från mitt liv

För att förklara hur rutinen fungerar är det enklast att visa hur vi hanterar en riktig incident, men eftersom det tar lång tid att sätta sig in i hur till exempel svt.se är byggt så tar vi ett exempel alla kan:

Infrastrukturteamet har haft en teamaktivitet hemma hos mig och sitter i köket och dricker kaffe. Helt plötsligt hör de en duns och ett skrik från vardagsrummet.

De enda som har barn i teamet är av en händelse ute på ett ärende. De andra springar in och ser Ella ligga på golvet skrikandes. Drillade som vi är inleder teamet en incidentrutin.

En incidentledare utses som direkt klassificerar och informerar om incidenten och nu börjar alla försöka hitta en lösning. Någon springer och letar efter blöjor, en börjar sjunga “Imse vimse spindel” jättehögt och den tredje googlar efter pannkaksrecept.

Det kan verka som om vi är en grupp imbeciller men när man ställs inför ett svårt problem, samtidigt som en klunga samlats bakom ens rygg och allt vrålar “ALLT ÄR NERE”, är det svårt att tänka

OODA-loop

Modell

Processen vi använder heter OODA-loop och är framtagen av militären för att ta beslut i pressade situationer. Det första O:t står för Observe och i det steget skriver vi ner vad vi vet. Teamet samlas framför kylskåpet och skriver:

  • Barnet ligger på golvet och skriker.
  • Det hjälper inte att sjunga “Imse vimse spindel” (testat lågt och högt).

Den tredje och sista delen av själva mötet är Decide då man bestämmer sig för vad man ska testa.

I det här fallet ska någon försöka lyfta barnet i famnen och en annan får i uppgift att blåsa på barnets huvud.

Ritar en tidslinje

Direkt efter incident bjuder man in till ett post-mortem, eller en obduktion av vad som hänt. Det mötet har en fast agenda och börjar med att man tillsammans ritar en tidslinje. Det ger oss en samstämmig bild av vad som faktiskt hände och är ett viktigt verktyg för att hitta grundproblemet.

I sista steget, Act, gör man det man sagt och träffas igen i mötesrummet för att börja om loopen med vad man observerat.

Och så fortsätter vi tills incidenten är löst. I det här fallet har Ella krånglat sig ur famnen och satt sig bredvid sin bror i soffan – som tittar på pappas jobbkompisar med öppen mun.

Hypoteser

Efter det kommer Orient då man försöker hitta möjliga lösningar eller hypoteser man vill testa. Vi brukar brainstorma den här delen och efter en stund kommer teamet fram till att det mest troliga är att barnet ramlat och skriker av smärta eller rädsla.

När det är färdigt skriver vi ner vilken påverkan det blev, hur länge var sajten nere? Hur länge kunde redaktörer inte publicera nytt material? Det ger oss en indikation på hur mycket tid vi ska lägga ner på att lösa grundproblemet.

När vi har gjort det funderar vi på de åtgärder vi behöver göra för att det här inte ska kunna hända igen. Ibland vet vi inte vad som orsakade incidenten och behöver starta en utredning. Hur lång beror på vilken påverkan incidenten hade.

Aldrig kunna hända igen

Den sista delen är en retrospektiv över hur incidentrutinen skötts och om den behöver ändras. Sen är det färdigt.

När vi gjort de åtgärder vi kommit överens om ska en likadan incident aldrig kunna hända igen. Men nya och spännande saker kommer slå sig i huvudet om och om igen.

Skulle min familj använda incidentrutinen skulle vi så småningom ha madrasserade golv och ett larm när hon lämnar det.

Men nu har hon lärt sig att springa riktigt snabbt, in i saker.

 

Rapport

Hela incidentrutinen. Vi skriver ut den och tejpar upp vid våra arbetsplatser.

Paul Diaconescu
Produktägare, Webcore Infrastruktur, SVTi/ATV

27 gillar detta