22 oktober

| Interntidning för Sveriges Television

  • Meny
Selmas saga

Selma (Ester Vuori) och Efraim von Trippelhatt (Johan Ulveson) i årets julkalender. (foto: Ulrika Malm /SV),

Publicerad 19 december 2016 20:13

Programchefen svarar på jämställdhetskritik mot julkalendern

Johanna Gårdare, programchef och ansvarig utgivare för julkalendern, kommenterar på SVT-bloggen den granskning som mätföretaget Gendertimer publicerat där man slagit fast att de manliga rollfigurernas sammanlagda taltid hamnade på drygt 72 procent.

I förra veckan publicerade mätföretaget Gendertimer en undersökning där de analyserat de första tolv avsnitten av årets julkalender ”Selmas saga”. De fann att könsfördelningen i antal personer i serien är relativt jämn, men att det är mest killar och män som får komma till tals. För att vara precis: män och pojkar hörs 72,4 procent av tiden medan kvinnor och flickor får nöja sig med 27,6 procent. 

Företaget går så långt att man väljer att placera "Selmas saga" på en svart lista över medier som bidrar till fortsatt underrepresentation för kvinnor i medier.

Jag är programchef och ansvarig utgivare av julkalendern. Min bestämda uppfattning är att det stora flertalet kreatörer och upphovsmän till mediainnehåll för barn är oerhört värdestyrda, medvetna och till mycket stor del drivs av att försöka göra världen till en lite bättre plats för sin målgrupp. Om än så i att skapa fiktiva världar dit man kan fly om verkligheten är för tuff, där man kan få skratta, identifiera sig och hitta förebilder.

Att mäta taltid är inte oviktigt. Allas röster och åsikter är lika viktiga, oavsett kön. I skolvärlden försöker man skapa rättvisa kring vem som får ordet i klassrummet på olika sätt. Det kan delvis handla om hur man placerar eleverna i klassrummet, om det finns en systematik kring hur läraren fördelar ordet och om hur man hanterar att tjejer och killar beter sig olika i ta för sig taltid. 

Men taltid är ETT mått. Användbart till delar, men det blir väldigt enögt att bara stirra på antalet sekunder och inte väga in alla de andra aspekter i hur kvinnor och män gestaltas. För det är väl det som det handlar om? Att gestalta kvinnor och män på tillräckligt jämställt och mångfacetterat sätt så att både killar och tjejer kan hitta förebilder. Hos båda könen. 

Det är många avväganden och beslut som fattas på vägen från idé till färdig julkalender. Det är dels könet på manusförfattaren – VEM som får berätta på bästa sändningstid för 2,5 miljoner tittare. Vem får regissera - spelar det någon roll om den som bär och gör ut visionen är en man eller kvinna? Kanske. Vi vinnlägger oss i alla fall om en rättvis fördelning. 

Men kanske viktigast är valet av berättelse – vems berättelse är det? Ur vems perspektiv? I manusprocessen bearbetas just detta på ett högst medvetet sätt. I processen är det inte ovanligt att vi byter kön på roller för att få en bättre balans. Eller byter repliker. Ibland går experimentet så långt att vi testar att byta kön på en karaktär utan att redigera replikerna. Skulle en kvinna lika gärna kunna säga det här? Eller en man? 

Men det handlar inte bara om antalet roller för respektive kön. Det handlar kanske än mer om hur vi gestaltar könen och vilka karaktärsegenskaper vi ger dem. Vi jobbar mycket med att hitta drivkrafter hos karaktärerna som inte bidrar till könsstereotypa beskrivningar. Vidare, vem får vara klok, klantig eller rolig? Ofta sitter vi och räknar antalet repliker med humoristisk punchline, vänder och byter så att de kvinnliga karaktärernas roll inte blir att balansera de lustiga männen utan får vara drivande, komiska och allt som traditionellt är manliga domäner. 

Allt kan som bekant bevisas av siffror. Man kan mäta talad tid och få ett svar. Man kan mäta hur många sekunder i bild de olika könen får, och troligtvis få ett helt annat svar. Som regissören Per Simonsson skriver i en replik på SVTs Facebooksida:

Men film är ju ett visuellt medium i första hand. Man berättar en historia med bilder. Skulle man klocka "bildtiden" så skulle säkerligen Selma/flickor vinna. Selma är utan tvekan oftast i bild och har flest närbilder, och den knäppe Efraim upplevs ju oftast ur hennes ögon.”

Men kan man också titta på helheten. Hur framställer vi män och kvinnor? Ger vi barn möjlighet att hitta tillräckligt spännande och utmanande förebilder, kille som tjej?

Selmas karaktär i Selmas saga är inte bara en kvinnlig huvudkaraktär, inte bara en pinne till statistiken. Hon är väldigt driven karaktär, hon tar plats och gör inte som hon blir tillsagd av vuxna. Hon är en tuff och modig tjej som vågar stå upp för det hon tror på och ta fajt för det. Vilken förälder vill inte lära sina barn just det?

Men taltid är ETT mått. Användbart till delar, men det blir väldigt enögt att bara stirra på antalet sekunder och inte väga in alla de andra aspekter i hur kvinnor och män gestaltas. För det är väl det som det handlar om? Att gestalta kvinnor och män på tillräckligt jämställt och mångfacetterat sätt så att både killar och tjejer kan hitta förebilder. Hos båda könen. 

Johanna Gårdare
Programchef SVT Barn

14 gillar detta

Prenumerera


Prenumerera på Vipåtv:s nyhetsbrev här:
Namn
E-postadress