23 september

| Interntidning för Sveriges Television

  • Meny
Bildproducenten och fotografen Sina Haghighigilahi. Foto: Anders Egle

Bildproducenten och fotografen Sina Haghighigilahi började som bildmixer och fotograf på SVT i Göteborg i augusti 2017 och jobbar bl.a. med bildmixningen av Opinion live. (Foto: Anders Egle)

Publicerad 12 mars 2018 10:23

Berest iransk bildproducent berikar SVT

Med erfarenheter från tv-produktion i Iran, Turkiet och Dubai har bildproducenten och fotografen Sina Haghighigilahi kommit till SVT i Göteborg och har aldrig mått så bra i hela sitt yrkesliv!

Idéerna flödar om hur man kan utveckla produktionen, och vem vet – kanske hinner Sina förverkliga några av dem innan de svenska myndigheterna skrämmer bort honom.

– Ja, jag vet! Mitt efternamn är nog det konstigaste i hela världen! säger Sina Haghighigilahi och skrattar gott åt Vi på TV:s reporters misslyckade försök att uttala det iranska familjenamnet.

– Fast egentligen är det två namn, med bindestreck emellan, men i mitt pass tog de bort bindestrecket så nu måste jag hålla på att skriva ut alltihopa. Men jag säger alltid bara ”Sina Haghighi”, det är ju lite lättare!

Upplever värme och vänskap

Och allra lättast är ju rätt och slätt ”Sina”, som på kort tid har blivit ett välkänt namn på SVT i Göteborg. I augusti 2017 började han sin tillfälliga anställning som bildmixer och fotograf och på det halvår som gått har både han och arbetsplatsen hunnit göra rejäla intryck på varandra.

– Tja, jag gör ju mitt bästa och hoppas att det uppskattas, men jag måste säga att jag är väldigt imponerad av SVT som arbetsplats. Framförallt älskar jag alla kollegors och chefers kombination av stor professionalitet och samtidigt värme och vänskap! Det har jag aldrig upplevt på samma sätt någon annanstans, säger Sina.

Bildproducenten och fotografen Sina Haghighigilahi har blivit ett välkänt ansikte på SVT i Göteborg.

Bildproducenten och fotografen Sina Haghighigilahi har blivit ett välkänt ansikte på SVT i Göteborg. (Foto: Anders Egle)

Och då har han ändå en hel del att jämföra med, efter 15 år i branschen. Då, 2003, fick han som ung student i engelska och engelsk litteratur jobb på Irans public service tack vare sitt brinnande fritidsintresse: filmklippning.

– Jag hade ingen formell utbildning inom tv eller media över huvud taget, men hade så länge jag kan minnas filmat och klippt ihop alltifrån egna dokumentärer till musikvideos i det oerhört enkla programmet Moviemaker i min hemdator. En kompis tog med mig till sitt jobb på ett produktionsbolag och lät mig testa att klippa ett program. När jag på två dagar gjorde det som annars brukade ta dem fyra dagar att göra fick jag jobb direkt, och sedan har det fortsatt, säger Sina.

Bred erfarenhet

I Iran har han jobbat med i princip alla typer av tv-produktioner och i en rad olika befattningar, vilket det inte är så svårt att växla mellan på en arbetsplats som har över 50 000 anställda och sänder i över 30 tv-kanaler, 40 radiokanaler och ger ut både tidningar och böcker.

– När det gäller produktionen så skiljer sig public service inte så mycket åt i Iran och Sverige, men i Iran finansierar man verksamheten både med skatt och reklam, samtidigt som det inte finns några privata kanaler alls. Och när det gäller målgrupp så skulle jag nog säga att man har ett bredare public service-tänkande i Iran, eftersom man har kanaler som uteslutande sänder på till exempel engelska, spanska och andra främmande språk, dygnet runt.

Lägre tempo

Sina Haghighigilahi bakom kontrollbordet. Foto: Anders Egle

Tempot är lägre i Sverige än i Iran: ”Medan vi här i Sverige kanske spelar in två avsnitt av ett program på en dag så spelar man in nio där!” Foto: Anders Egle

Den tekniska nivån i Irans tv-hus är enligt Sina likvärdig med den svenska, men tempot och effektiviteten är snäppet högre. Och då ska vi inte tala om de erfarenheter han fått från sina senaste jobb, i Turkiet och Dubai.

– Jag fick erbjudande från ett stort produktionsbolag i Turkiet att starta upp en ny studio, och det var ju fantastiskt roligt att få ta ett sådant helhetsgrepp. Samtidigt var det ett väldigt högt tempo – medan vi här i Sverige kanske spelar in två avsnitt av ett program på en dag så spelar man in nio där!

Efter ett år i Turkiet flyttade Sina och hans fru hem till Iran igen, men de hann knappt landa förrän nästa erbjudande kom: den här gången från Dubai.

– Det var ju också ett roligt äventyr, inte minst att få tjäna 50 000 kronor i månaden som bildproducent, och ingen skatt! Å andra sidan kostar en pytteliten lägenhet 20 000 kronor i månaden och allt annat är också oerhört dyrt, så det är inte bara glamour, men det var intressant att få jobba i den miljön.

Frun valde Sverige

Efter en kort sväng tillbaka till hemlandet, där det aldrig varit svårt för Sina att komma tillbaka till sitt tidigare jobb, ryckte det i äventyrs-nerven igen. Men den här gången var det hans frus önskemål som fick styra, och när hon hittade en intressant, tvåårig media-utbildning i Sverige, av alla ställen, blev det hit flyttlasset gick.

– Jag kom hit utan några särskilda planer och absolut inga kontakter, men frågade SVT i Stockholm om det fanns några lediga jobb. De hänvisade till Göteborg och med Mats Larssons och Agneta Behlin-Kildéns hjälp fick jag möjlighet att börja här, vilket jag är oerhört glad för!

Vägen till ett jobb i Göteborg har varit lång och svår: ”Det är en så lång och obegriplig historia att jag har svårt att förklara den”. (Foto: Anders Egle)

Tampas med svensk byråkrati

Och det glada humöret har Sina haft stor nytta av sedan han kom till Sverige – utan det hade han antagligen inte varit kvar över huvud taget. För även om han är oerhört uppskattad både av sina kollegor och chefer på jobbet, så gör myndigheterna sitt bästa för att försvåra tillvaron för Sina och hans fru.

– Åh, tala inte om det... Det är en så lång och obegriplig historia att jag har svårt att förklara den, men det började med att jag, trots att vi hade uppehållstillstånd och därmed tillåtelse att befinna oss i Sverige, och dessutom hade intyg från SVT om att jag skulle jobba åt dem, inte fick vara inom landets gränser under tiden jag sökte arbetstillstånd! Ingen kunde svara på frågorna ”Varför?” och ”Hur lång tid tar det?”, men det slutade med att jag fick åka tillbaka till Iran och sitta och vänta i tre månader på att få arbetstillståndet!

Så fort arbetstillståndet var klart i augusti 2017, efter en enorm pappersexcercis för både Sina och Agneta Behlin-Kildén, började Sina sin tjänst på SVT och har sedan dess jobbat som bildmixare åt bland annat Vem vet mest, Smartare än en femteklassare och Opinion live, och fotograf på Landet runt. Under tiden har dock krånglet med de svenska myndigheterna fortsatt, eftersom Sina och hans fru av okänd anledning inte får tilldelat sig personnummer.

Tålamodet prövas

– Det är lite lustigt, för dag två i Sverige fick vi ett tillfälligt nummer som gör att vi direkt kunde börja betala skatt, men nästan ett år senare har vi inget nummer som tillåter oss att skaffa svenskt körkort, lägenhet, försäkringar, mobilabonnemang, läsa SFI ... Det gör också att vi vid ett eventuellt besök på en vårdcentral får betala 1 800 kronor ur egen ficka, och skulle vi behöva mer vård än så vågar jag inte tänka på vad det skulle kosta!

Bildproducenten och fotografen Sina Haghighigilahi. Foto: Anders Egle

”Det är så befriande ohierarkiskt, där alla hjälper och stöttar varandra som vänner och cheferna inte är ”chefer” utan riktiga ledare. Det är jag inte van vid!” (Foto: Anders Egle)

 Det riktigt ironiska i sammanhanget är att de tre månaderna som Migrationsverket tvingade Sina att tillbringa i Iran, nu hålls emot honom av Skatteverket!

– De räknar bort de månaderna från min tid i Sverige och säger att eftersom jag inte bott i Sverige i ett helt år är de inte säkra på att jag verkligen har intentionen att jobba här! Är det inte fantastiskt?

Trots allt krångel finns det fortfarande en del tålamod kvar hos Sina och hans fru, även om vänner och släktingar runt om i Europa ständigt uppmanar dem att inte inte låta sig förolämpas mer utan börja om i något annat europeiskt land.

Trivs bra trots hinder

– Just nu bor vi i en andrahands-lägenhet, som vi tog över efter en iransk kompis som jobbar i IT-branschen. Han gav upp efter samma krångel som vi har, och flyttade till Nederländerna. Där fick han jobb och kunde skaffa egen bostad direkt, och nu tjatar han på oss att komma efter. Men jag vet inte, det känns ju galet om det ska behövas, när vi nu trivs så fantastiskt bra här i övrigt.

Och listan på Sinas trivsel-faktorer i Sverige är lång: naturen, lugnet, trafiken, icke-trängseln och – framförallt – jobbet!

Sina Haghighigilahi bildmixar. Foto: Anders Egle

”Ibland kan jag känna att det finns utrymme för en del effektivisering på SVT, och att man jobbar lite gammalmodigt i vissa moment.” (Foto: Anders Egle)

Befriande ohierarkiskt

– Min fru och jag pratade faktiskt om det häromdagen, och kom fram till att vi varit gifta i åtta år, har rest, flyttat, äventyrat och jobbat på en massa olika ställen, men vi har aldrig mått så här bra! För min del handlar det till stor del om hur bra jag trivs här på SVT, med mina kollegor och chefer. Det är så befriande ohierarkiskt, där alla hjälper och stöttar varandra som vänner och cheferna inte är ”chefer” utan riktiga ledare. Det är jag inte van vid!

 Att slippa spela in nio avsnitt om dagen innebär ju också att Sina plötsligt upplever sin arbetssituation som fri från stress, men han kan också känna en viss otålighet ibland.

– Det där är såklart en känslig balansgång, men ibland kan jag känna att det finns utrymme för en del effektivisering på SVT, och att man jobbar lite gammalmodigt i vissa moment. Jag har förstått att många program har gått i många år och är oerhört populära bland tittarna, men jag kan också tycka att några av de programmen har stelnat lite i sina format.

– Det där är en långsiktig fälla för public service, när tittaren säger ”Det är mina pengar ni gör program med, så fortsätt att göra programmen som jag vill ha dem!”. Istället tror jag att vi som producenter måste tänka ”No risk – no gain!” och verkligen använda utrymmet mellan säsongerna till att förnya formaten.

För lite förnyelse

Kanske beror ängsligheten på den osäkra mediala tid vi lever i, när tittarna lämnar broadcast och söker nyheter och nöje på andra håll. Enligt Sina är det en alltför defensiv strategi.

Bildproducenten och fotografen Sina Haghighigilahi. Foto: Anders Egle

”Jag lovade mig själv att kunna svenska inom ett år, men där ligger jag långt efter planen. Svenskarna är alldeles för bra på engelska!” (Foto: Anders Egle)

– Att ett program lockar en miljon tittare är ju bra i Sverige, men det troliga är att det är samma miljon människor som tittade förra säsongen. Men generationerna åldras så ambitionen måste ju vara att få nya och över huvud taget fler tittare.

En till stora delar outnyttjad resurs, både bakom kamerorna och framför tv-apparaterna, är enligt Sina de med utländsk bakgrund.

Vikigt medel för integration

– I Iran har vi väldigt få invandrare men många program för dem som finns. Här är det tvärtom! Här är ju jag nu immigrant, liksom i princip 20 procent av befolkningen, men det är inget jag märker i tablån för nöje och nyheter. TV är fortfarande perfekt för integration, men det används inte utan de invandrade får söka upp nyheter och nöje på andra håll.

– Tror du inte att en 15-åring som kommer till Sverige skulle kolla på tv om det fanns program om och med dem? Självklart! Det är ju bara att se hur mycket, av det lilla som görs, som översätts och läggs ut på sociala medier av vanliga människor.

Just undertextning på fler språk är bara ett av många förslag som Sina har lämnat till sina chefer i Göteborg, i dokumentet ”Tankar efter mina första 100 dagar på SVT” som han författade på eget initiativ.

Alla delaktiga

– Jag kände att jag hade så många idéer att det var bäst att skriva ner dem, för jag tror att det är bra att fånga det man ser med färska ögon. Samtidigt är jag väldigt ödmjuk för de kulturella skillnader som finns mellan olika länder och deras tv-tittande, och så länge jag inte behärskar svenska är det ännu svårare för mig att förstå alla nyanser. Jag lovade mig själv att kunna svenska inom ett år, men där ligger jag långt efter planen. Svenskarna är alldeles för bra på engelska!

Klockan närmar sig 16 och därmed dagens första redaktionsmöte inför kvällens sändning av Opinion live, där Sina sköter bildmixningen. En typ av möte som den rutinerade Sina aldrig har varit med på förrän han kom till SVT.

– Jag älskar det! Alla som är involverade i programmet träffas inför varje sändning och alla får berätta hur de tänker lösa sina utmaningar. Där jag har jobbat tidigare har programledarna inte brytt sig ett dugg om hur ljussättarna tänker inför sändningen, men här är alla fullständigt prestigelösa, professionella, seriösa och engagerade och jag lär mig massor varje dag. Det här ska jag definitivt ta med mig till nästa arbetsplats, om jag inte stannar på SVT!

247.f3b437c95494f44b0089f3b437c95494

1 gillar detta

Vipåtv

SVT:s interna nyhetstidning sedan 1991.

Webbadress: vipatv.svt.se

Twitter: @svt_vipatv

Adress: Vipåtv, SVT, KH-BVP

105 10 Stockholm

Kontakt

Tf redaktör: Anna Thodenius

E-post: vipatv@svt.se

Ansvarig utgivare: Sabina Rasiwala, kommunikationsdirektör