19 september

| Interntidning för Sveriges Television

  • Meny
Astrid Ohlsén

Astrid Ohlsén (foto: Anders Bauer)

Publicerad 19 januari 2017 19:08

- Folkbildning blev min grej!

Astrid Ohlsén, producent och dokumentärfilmare på SVT Dokumentärfilm, jobbar sin sista dag fredag den 20 januari.

Klockan 13.30 går hon ut genom dörrarna och lämnar ett 46-årigt yrkesliv på Sveriges Television bakom sig. Hur känns det Astrid?

- Det känns! På 60-årsfesten i höstas var det någon som frågade om jag varit med från början. Jag vet inte riktigt hur jag skall tolka det, säger hon och skrattar.

- Jag började 1971 och har varit med nästan från TV2-starten, så lite historisk är jag kanske ändå.

- Det behövdes folk till den nya tv-kanalen. Vi var ett gäng som fick ett års fantastisk utbildning och sedan hamnade vi på nystartade Rapport.

Rapportredaktionen 1972

Rapportredaktionen 1972 (foto: SVT Bild)

Hur var Rapport att jobba på då?

- Ja du, vi var helt vilda och krävde att televisionen skulle göras om och att nyheterna skulle vara begripliga och handla om dem som skorna klämde på. Vi fick göra 12 minuter långa reportage utan speakertext - och fick hyllningar för det!

Astrid gick så småningom vidare till Fakta/Kultur.

- Ingvar Bengtsson, som var chef på nyheterna, tyckte att det hade blivit så tyst på mötena efter att jag slutade, säger hon och ler.

Astrid Ohlsén

Astrid Ohlsén på en inspelning på Kina slott med Håkan Pieniowski, filmfoto, Bengt Steiner, el, och Erik Forslund, ljudtekniker. (foto: Marika Ireblad)

Varför blev du kvar alla dessa år på SVT?

- Jag tror att det har med min mentor Tone Bengtsson att göra. Hon var min chef på Fakta/Kultur och fick upp mina ögon för folkbildning. Det var grejen. Att alla möjligheter till att levandegöra historia och kultur skulle tas tillvara för att ge lust till läsning, tittning, kunskap eller vad det nu var.

Tone Bengtsson kom från en familj som reste land och rike runt i början på 1900-talet och föreläste för den arbetande befolkningen med hjälp av ljusbilder.

- Så det skulle vi också göra. Fast på TV.

Från inspelning på Kina slott.

Från inspelning på Kina slott. (foto: Marika Ireblad)

Livslångt lärande

Efter många år på Fakta/Kultur blev det Dokumentärfilms-redaktionen för Astrid när den startades för 25 år sedan. Och där har hon blivit kvar.

- Ja, det har blivit ett livslångt lärande att berätta, med bildberättande och klippning i fokus. Text och bild tillsammans bildar något tredje, som når fram till människors hjärtan och känslor, säger hon.

Första dokumentärfilmsjobbet Astrid gjorde var som researcher på ett program om den tyske författaren, konstnären och regissören Peter Weiss.

- De var spännande. Jag reste i DDR med vakter och besökte hemliga rum för att hitta 35mm arkivfilm, minns hon.

Dokumentären Gunstlingen från 2003

Dokumentären Gunstlingen från 2003 - om Gustaf Mauritz Armfelt, Gustaf III:s gunstling. (foto: Louise Billgert)

Många kulturpersonligheter

Under åren har Astrid gjort många dokumentärporträtt, bland annat på Lars Forssell, Selma Lagerlöf, Gerda Antti, Evert Taube, men också kulturdokumentärer, om författaren Elsie Johansson till exempel.

Det har även blivit många historiska program. Om Axel von Fersen, Gustaf Mauritz Armfelt och nu på senare tid Ernest Thiel, prins Eugen och Carl Jonas Love Almqvist.

- Lite för många gubbar faktiskt, säger hon självkritiskt.

Carl Johans Love Almqvist

Carl Johans Love Almqvist (foto: SVT Bild)

Vad tror du om SVT:s framtid?

- Att tänka sig ett medielandskap utan public service - det vill jag bara inte. Men det gäller att vara försiktig lägger hon till.

- I ambitionen att nå de svårflirtade tittargrupperna kan tilltalet ibland bli lite väl folkligt och faktiskt tråkigt. Jag saknar det personliga och räds utvecklingen när programmen ser ut som en maskin har gjort dem.

Astrid är också skeptiskt till att, som hon tycker, karismatiska programledare eller reportrar ibland står mer i centrum än innehållet självt.

- Det hutade Tone Bengtsson i mig. Ställ dig inte i vägen för den eller det du skall tala om - för du når aldrig upp till den nivån ändå. Ja, det var hårt, men lärorikt och sant!

Marika Ireblad

23 gillar detta