27 juni

| Interntidning för Sveriges Television

  • Meny
Freshta Frebrandost, researcher och produktionsledare på Min sanning.

Freshta Frebrandost, researcher och produktionsledare på Min sanning. (foto: Anders Egle)

Publicerad 22 januari 2016 07:00 - Uppdaterad 8 april 2016 17:02

- Möten är en förutsättning för integration

Nyansera bilden! Med den ambitionen har Freshta Frebrandost inte bara tagit sig runt i världen utan också in på SVT. Just nu som researcher i jakt på andras sanningar.

– Jag undrar så när jag ska bli lugn och fin och stabil …? Men jag blir så förbannad på alla orättvisor! Å andra sidan blir jag glad och nöjd med mig själv när jag blir engagerad och försöker göra någonting åt dem, säger Freshta Frebrandost. Inom loppet av några sekunder hinner ansiktsuttrycken skifta mellan just de ytterligheter av känslostormar som är hennes vardag, livsnerv och drivkraft.

Sedan mitten av september har hon en halvårsanställning på SVT i Göteborg, som researcher och produktionsledare på Min sanning. Ett jobb som hon inte ens sökt.

Mötte SVT i en speed-dejt

– Jag var med i ett nätverk som heter LärOlika och råkade hamna i en ”speed-dejt” med Ragnhild Fjällhed på SVT, som när mötet var slut undrade om jag ville jobba med media? Tja, det vill jag väl, men jag är så van vid att jobba ideellt att jag inte riktigt insåg vad hon menade, så jag åkte dit hälsade på mest som ett studiebesök. Jag insåg inte att det var en anställningsintervju, men när jag gick därifrån så hade jag fått jobbet! säger Freshta, som därmed fick ytterligare vatten på sin kvarn vad gäller en av sina stora käpphästar: att möten är en förutsättning för integration.

– Jag har bott i Sverige i 15 år och jag har haft massor av jobb, de flesta ideella, men jag har inte fått ett enda av dem på grund av mitt CV. Jag får oftast inte ens svar på mina ansökningar, utan jag har bara tagit mig fram via kontakter. Och kontakter får man genom möten, säger Freshta.

Freshta Frebrandost

Freshta Frebrandost

Flydde från Afghanistan

Den inställningen har hon fått med sig sedan barnsben.

I mitten av 90-talet, när Freshta var tio år, flydde familjen undan inbördeskriget från hemlandet Afghanistan, över gränsen till Pakistan.

Efter knappt ett år vågade de flytta tillbaka hem igen, men år 2000 tvingade talibanerna Freshtas mamma sluta arbeta som lärare och hoten mot hennes politiskt aktive pappa, som arbetade inom militären, blev allt farligare. Den här gången spreds familjen via smuggelvägar via Pakistan till Ryssland, Nederländerna och till slut Sverige – och Borås.

– Jag var nästan 15 år när vi kom hit och som alla tonåringar gick jag igenom mycket ändå, med stormande känslor om allt. Att dessutom inte kunna språket utan bara väldigt lite engelska var ju som ett extra hinder.

Segregation hämmar kreativitet

Till en början fick familjen lägenhet i Borås mest invandrartäta område, vilket upprörde både Freshta och hennes pappa.

– Varje dag tänkte jag: Varför bor alla vi invandrare här, och inga svenskar? Även om vi umgicks och lärde känna varandras historier och bakgrunder var det så uppenbart att segregationen hämmar kreativiteten och nya idéer! Efter bara ett par månader såg pappa till att vi fick lägenhet i en helt annan del av stan, så att vi skulle lära oss svenska så fort som möjligt, säger Freshta.

Ytterligare några månader senare flög två flygplan in i World Trade Centre i New York, och i Borås upptäckte Freshta att hon fick stå till svars!

– Jag kunde få frågor om alltifrån ”Känner du Usama bin Ladin?” till ”Är du muslim?”, och det fick mig verkligen att fundera. Dels på behovet av att nyansera bilden av människor från andra kulturer, så att de inte avhumaniseras genom att bara slentrianmässigt visa till exempel muslimer i burka eller stora skägg. Men det fick mig också att för första gången sätta mig in i vad islam är. Även jag kände att omgivningen föste in mig i en och samma kategori, på grund av mitt ursprung. På så sätt är det enklare att vara progressiv muslim i Afghanistan än i Sverige, säger Freshta.

Praktiserade i Afghanistan

Mitt i villan och vallan gick hon ut gymnasiets naturvetenskapliga program med höga betyg och ytterligare ett år senare hade hon läst in samhällsprogrammet också, för att sedan flytta till Örebro och ta examen i Medie- och kommunikationsvetenskap.

Väl tillbaka i Borås blev det studier i Mänskliga rättigheter och när det var dags för praktik valde Freshta att förlägga den i Afghanistan.

– Det var fyra månader som var känslomässigt oerhört krävande och samtidigt berikande. Jag arbetade i en utlandsfinansierad organisation som publicerar rapporter om korruptionen i landet. Bara det uppdraget var såklart en stor utmaning, inte minst som kvinna. Det var också intressant att se hur jag visserligen smälte in i samhället utseendemässigt, men folk reagerade mycket på att mitt kroppsspråk och sätt att prata inte längre var ”afghanskt”, säger Freshta.

Freshta Frebrandost

Freshta ser public service som en av de viktigaste motkrafterna till stereotypa förebilder. (foto: Anders Egle)

Ställde egna fördomar på ända

Men kanske allra mest intressant var den upptäckt som ställde Freshtas egna fördomar på ända. Eller åtminstone nyanserade dem, vad gäller synen på offer och förövare i en kultur som inskränker många kvinnors mänskliga rättigheter.

– Som de flesta andra trodde jag ju innan jag åkte dit igen att det är männen som begränsar kvinnornas liv, men inte minst i mötena med min egen släkt upptäckte jag att det är mer komplicerat än så. Även kvinnorna förtrycker varandra. I den egna offerrollen hittar de en maktposition inom familjerna, baserat på till exempel ålder och status. Den använder de för att begränsa döttrarnas utrymme i alltifrån sociala relationer och kärleksliv till utbildning och karriär. Kvinnorna bidrar i högsta grad till att begränsa varandras liv till att gifta sig och föda barn, helst pojkar, säger Freshta, vars akademiska uppsats i ämnet väckte stor uppmärksamhet här hemma i Sverige.

Som representant för Svenska Afghanistankommittén har hon sedan dess medverkat flitigt i radions ”Konflikt” i P1, föreläst i Almedalen, på Bokmässan och vid en internationell fredskonferens i Stockholm. Varje gång är hennes huvudmål att försöka nyansera bilden, men inte bara av Afghanistan.

Tar sig andra uttryck här

– Att föräldrar av god vilja sätter press på sina barn vad gäller könsroller är minst lika vanligt här i Sverige, även om det oftast tar sig andra uttryck. De sociala normerna gör att barn förnekas sina rättigheter, oavsett kön, och det är tyvärr mönster som reproduceras hela tiden, säger Freshta, som ser public service som en av de viktigaste motkrafterna till stereotypa förebilder.

– Fast det är såklart alla mediers uppgift att ge en så nyanserad bild som möjligt av världen, och då handlar det mycket om representation. Samer, afrosvenskar, muslimer och judar ska inte bara behöva försvara sig hela tiden, med en etikett klistrad på sig när någonting dramatiskt och negativt händer. Om alla tvärtom får synas även i andra sammanhang så kommer vi till slut inte bara att lägga märke till slöjan eller den judiska kippan, utan se personerna som mångfacetterade individer och inte bara som representanter för en religion.

Freshta Frebrandost om...

… sitt drömjobb:

– Jag har faktiskt ingen tydlig dröm om vilken arbetsplats jag ska vara på eller vilken position jag ska ha, men jag brinner verkligen för att driva frågor om mänskliga rättigheter, demokrati och mångfald. Det är klart att det vore roligt att få göra tv-program om de ämnena, till exempel beskriva olika sätt att vara aktiv medborgare i ett demokratiskt land, utöver att rösta vart fjärde år. Ibland känns det som att vi svenskar bara är aktiva som konsumenter men blivit passiva medborgare. Demokratin pågår hela tiden och måste utvecklas, annars går den bakåt.

… segregationen i Sverige:

– Tänk att det finns barn som vuxit upp i Sverige som nu väljer att strida för IS! Kan man få en tydligare bild av utanförskapet? Det som präglar hela livet på något sätt – lägre utbildning, sämre hälsa … I en så polariserad värld blir religion och kultur som försvar av den egna identiteten och man försvarar till slut sånt som man själv inte trott på innan, som hederskultur eller andra radikala avarter.

… sin egen uppväxt:

– Jag har funderat mycket på hur jag själv kunde utvecklats i Sverige om jag inte haft så starka motkrafter, där mina engagerade och välutbildade föräldrar spelat stor roll. Min pappa köpte till exempel alltid en massa böcker om feminism och kvinnors rättigheter till mamma! 

Anders Egle

26 gillar detta