15 december

| Interntidning för Sveriges Television

  • Meny
Tatjana Andersson

Tatjana Andersson arbetar på SVT Drama med ansvar för Nya Röster, ett projekt för att hitta manusförfattare med nya perspektiv. (foto: Per Westergård)

Publicerad 16 december 2015 12:12 - Uppdaterad 16 december 2015 12:16

Tatjana har knäckt koden till tv-seriers framgång

Bra tv-serier lyfter fram paradoxer - eviga, olösliga konflikter som på ett eller annat sätt har präglat serieskaparens liv. 

Det menar Tatjana Andersson som genom sin uppväxt i det krigsdrabbade forna Jugoslavien har fått ögonen för mångbottnade och svårlösta konflikter som kan drabba både individer och samhällen.

När kriget bröt ut i Bosnien tvingades Tatjana Andersson fly med sin familj från Sarajevo till Belgrad. Trots att hon själv är serb blev tillvaron i Serbien inte enkel. 

- Det intressanta är att man inte alls behöver vara så avvikande eller annorlunda för att det ska uppstå en grogrund för mobbning. Det räckte med att man befann sig på fel sida av en urgammal gruppkonflikt som finns på alla platser och har funnits i alla tider. Det handlar om krocken mellan de etablerade och outsiders.

- Jag ser mig själv som transkulturell snarare än mångkulturell. Varje kultur har sina begränsningar och blinda fläckar. För att kunna utvecklas fullt ut och andas fritt behöver vissa människor hitta en inre boning som ligger mellan och bortom enskilda språk och kulturer. 

Stort intresse för tv-serier

Intresset för tv-serier vaknade tidigt i barndomen. Då var det var ingen yrkesdröm, istället var det psykolog hon ville bli. Åtminstone till dess att hon insåg att hela forna Jugoslavien blev galet.

– Så det fick bli språk- och litteraturstudier istället. Tanken var att jag skulle plugga kinesiska eller japanska men alla lärare hade flytt landet. Då fick jag höra talas om en professor i svenska som var så krävande att studenterna antingen stupade eller lärde sig tala språket flytande. Jag hörde till dem som klarade kraven och redan efter två år kunde jag skriva noveller på svenska. 

Tatjana skickade sina alster till både Sverige och Finland. Det ena ledde till det andra och snart hade hon fått ett stipendium för att plugga på en folkhögskola i centrala Helsingfors. När hon var klar med studierna i Belgrad, återvände hon till Finland för att studera vid Helsingfors universitet.

Hon stannade i Finland i fyra år, vilket har gjort att man i hennes svenska inte kan höra minsta klang från Balkan, bara ett stråk av finlandsvenska.

Beställde manus från USA

Tv-serier var länge en trevlig hobby, det var först när hon kom på att det var någon som faktiskt skrev dem som hon bestämde sig för att se om det var något för henne. 

– Jag började läsa allt som fanns om serier, beställde hem manus från USA och gjorde allt för att förstå varför jag, och många andra, blev så trollbundna av vissa av dem. Gick även på en manusutbildning men jag insåg snabbt att vissa delar av det vi fick lära oss inte var tillämpligt på tv-serier.

Röntgade serierna

Efter att på egen hand ha analyserat mängder av serier, eller röntgat dem som hon själv säger, kom hon på vad som krävs för att de ska fånga in tittarna. Inte bara under en utan under flera säsonger. 

– En tv-serie är som en borrmaskin som går djupare och djupare in i samma tematiska konflikter. För varje nytt avsnitt som går ska tittarna ha fått se nya vinklar på samma konflikter och efter tio avsnitt bör de ha fått tio olika. Det är inte den slutgiltiga lösningen  som är poängen. Man kan jämföra en serie med jazzimprovisation där musikerna utifrån ett tydligt tema och med en rad variationer på temat skapar ett komplext musikstycke.

SVT Drama

Tatjana Andersson arbetar idag på SVT Drama. Bland annat med ansvar för Nya Röster, ett projekt som SVT Drama har startat för att hitta manusförfattare med nya perspektiv. Ett jobb som hon har fram till sommaren, vad som händer sen vet hon inte.

– Om det dyker upp fler intressanta projekt stannar jag gärna kvar. Förhoppningsvis har jag något att bidra med men det är viktigt att inse att tv-produktion är ett kollektivt arbete. 

Tatjana Andersson om:


… skillnaden mellan att skriva en tv-serie och en långfilm:

- Förutsättningarna mellan de två konstformerna är fundamentalt olika. En tv-serie handlar om att lyfta fram de eviga konflikterna i våra liv. Det gäller att gräva djupare där man står för att tydliggöra de paradoxer som finns inom oss alla. Lyckas man med det har man skapat en motor som orkar bära berättelsen under flera säsonger. 

- En långfilm är mer som en resa mot ett tydligt mål, strax innan eftertexterna så presenteras en lösning och historien är död. 

… att svenska manusförfattare inte förstår vad det innebär att skriva en tv-serie:

- Långfilmstraditionen är mycket stark i Sverige. Även de flesta svenska manusutbildningar är helt inriktade på film. Tyvärr missar de som enbart använder sig av filmens berättarteknik och struktur alla de fördelar som finns med serieformen. Att de äldre manusförfattarna inte vill ändra på sitt sätt att skriva accepterar jag, men att unga svenska manusförfattare inte får lära sig skillnaden mellan film och tv stör mig. 

…sitt eget skrivande:

- Innan jag började på SVT skrev jag på egna manus till tv-serier men nu räcker inte tiden till. Hoppas komma igång snart igen. Mitt eget skrivande bottnar i de paradoxer som jag bär på, vill utforska och gestalta på ett underhållande sätt. Om berättelsen gräver i konflikter som tittare kan relatera till kan man skapa trovärdiga tv-serier som väcker både tankar och känslor även om handlingen är förlagd till Mars.

Per Westergård

11 gillar detta