18 september

| Interntidning för Sveriges Television

  • Meny

Publicerad 16 januari 2019 13:58 - Uppdaterad 16 januari 2019 14:02

Tobias Björling

Stafetten: Tobias Björling, projektledare på SVT

Med varje format kommer unika möjligheter – och problem

Salongens projektledare Siri Bergerud och redaktör Malena Nilsson Nyback lämnade över stafettpinnen till Tobias Björling, projektledare på SVT, som flera gånger ansvarat för att anpassa ett amerikanskt format för den svenska publiken med frågan: Hur gör man för att anpassa moment och redaktionellt innehåll för den svenska publiken?

Jag har fått stafettpinnen - och blivit ombedd att skriva några rader om mitt arbete med att adaptera utländska format för sändning i SVT. De två senaste jag jobbat med är Smarter than a fifth grader/Smartare än en femteklassare och Hollywood Game Night/Alla för en.

Att säga något generellt verkar svårt. Varje format, precis som vilket tv-program som helst, kommer med helt unika möjligheter - och problem. Möjligtvis kan en bra utgångpunkt för en sån här adaption vara en sorts ömsesidigt insikt mellan formatägare och producent att de kan formatet bättre än vi - men att vi kan Sverige bättre än dom. Det låter kanske banalt, men i t ex fallet med "Alla för en/Hollywood Game Night har just denna premiss bäddat för ett prestigelöst och konstruktivt samarbete mellan NBC och SVT. Och resultatet av detta tycker jag är att vi kunna leverera ett program som i stora drag känns som en bred public service-underhållning - men där NBC samtidigt tycker att vi har gjort ett program som behåller formatets kärnvärden.

Det är inte heller kärnfysik, men det är väl värt mödan att ägna formatägaren mycket uppmärksamhet i början och kommunicera tydligt från dag ett för att snabbt bygga upp ett förtroende hos dem. Man kan bara gå till sig själv i den frågan. Många av oss jobbar med utläggningar - som på sätt och vis är den omvända situationen. Hur viktigt är det inte för oss att känna att dom som gör våra program då vet vad de gör, och kommunicerar det?

En grop jag tror man ska undvika att falla i är att skyndsamt börja ändra hejvilt i formatet. Det kan ju vara att ändringar är befogade. Men har man själv utvecklat olika format och moment så vet man hur svårt det är, och det kan vara väl värt att stå ödmjuk inför det arbete som redan lagts ner i formatet innan det når oss. Om det inte är trasigt behöver det inte lagas, som engelsmännen säger. I alla fall kan man med en bra formatägare, som t ex med NBC i det här fallet, ofta få en ganska tydlig respons på sina idéer. Unika som vi så gärna vill vara så är det ofta nån som tänkt vår tanke förut, och vet vilka teser och tester som avverkats i frågan tidigare.

Eftersom "Alla för en" gick på Doobidoos fredagstid i väntan på att Doobidoo skulle återkomma, så behövde vi förhålla oss till detta, och se till att programmen, i möjligaste mån, fick olika karaktär. Detta påverkade i hög grad vilka moment vi valde att ta med. Samtidigt ville vi (ändå) föra in mer musik än i originalet för att matcha mot vår starka tradition av musik i 20.00-programmen. Detta föranledde att vi tog in Björn Ling för att ge husbandet ett ansikte och att vi skapade ett helt nytt musikmoment som inte fanns i förlagan.

Med det här ovan nämnda två formaten finns naturligtvis en helt konkret adaption att göra eftersom de båda är kommersiella timmar på 43 minuter - i flera akter. Formaten är ju skapade för sändning i kanaler med reklamavbrott, och även om man önskade att det inte var så - så ändras dramaturgin när man lämnar denna akt-uppbyggnad. Hollywood Game Night till exempel, i NBC: s version, använder in och utgångarna ur reklamen för att låta deltagarna och bandet "jamma" ihop och fick på det sättet snyggt och generöst in mycket musik. Detta blev svårt för oss att göra, men vi försökte kompensera för det, som tidigare nämnts, med Björn Lings frontande av bandet och en ökning av andelen moment där husbandet medverkade.

Med Smartare än en Femteklassare uppstod en annan problematik med "avsaknaden" av reklampauser. Formatets akilleshäl är kanske att det är omöjligt att bygga ett program upp mot ett (pålitligt) klimax efter 58 minuter - eftersom den tävlande när som helst kan åka ut med resultatet att spelet nollställs - och börjar om. Detta mönster riskerar ju också att upprepas - ju längre program desto fler gånger kan det potentiellt hända. I grunden kanske detta format därför var sämre rustat för att gå från 43 till 58 minuter, men en dellösning på detta har varit en rad olika inslag och "rekvisitafrågor" (folk/saker som kommer in på studiogolvet och utgör frågematerial) - något som inte finns i förlagan.

Ett av våra format som märkbart har kommit att leva ett eget liv är vår tappning av "Fifteen to One": Vem vet mest? Originalets 15 deltagare blev 12 i SVT-versionen men bantades för ett antal år sedan ner till 8. Och momenten skiljer sig nu påtagligt från förlagan, ett resultat av 10 års evolution.

Jag skickar vidare stafettpinnen till Jean-Francois Bonis, gruppchef för traileravdelningen, med frågan: Vad utmärker en bra trailer?

Tobias Björling, projektledare på SVT

1 gillar detta

Vipåtv

SVT:s interna nyhetstidning sedan 1991.

Webbadress: vipatv.svt.se

Twitter: @svt_vipatv

Adress: Vipåtv, SVT, KH-BVP

105 10 Stockholm

Kontakt

Redaktör: Charlotta Lambertz

E-post: vipatv@svt.se

Ansvarig utgivare: Sabina Rasiwala, kommunikationsdirektör